mackesblogg

I dag hade vi luciafirande på jobbet...som vanligt..

I år fick jag gå med klassen tillsammans med skolans alla åttor. Fullständig katastrof.
De uppförde sig så illa att ett derby mellan bajen o gnaget ter sig som en syjunta...

Fan va trött jag är på hela skiten nu. Det gnälls o pips överallt på skolan. Lärare är oroliga för tjänstefördelning, eleverna över betygen och jag över bajslukten utanför skolan. Vi har en "fettavskiljare" vid matsalen som uppenbarligen inte fungerar...efter fem år!!!!
När man i sin iver ska gå till expeditionen (utevägen) slås man av denna doft och förundras över att man själv inte spyr av den...vidrigt. Men som vanligt ska man "bita i hop", det kunde ju varit värre.....typ...

I morgon är det personalfest o då jävlar ska det "bondas" till höger o vänster. Då ska alla bli vän med alla innan jul, så att man kan mötas i Januari med ett leende och slentrianmässigt kläcka ut sig: "Hade du en trevlig jul?" "Vart firade ni?" "Jaha, fick du några klappar då?"( o skrocka) "Lite mycket julmat blev det!" " jasså, ni var där...vad trevligt" " Nubbe till maten antar jag..."Nä du vet kärringen o jag drog en repa till kusinerna nere i Jönköping..jävla ståhej vettu..men va fan, man måste ju. E ju för ungarnas skull vettu!!" " Meeeen heeeej...god fortsättning Berit (o le brett)" " Ja, nu är det ett heeelt år kvar till nästa jul, skönt att man har det avklarat"..etc. etc.

Vi kommer dricka alkohol. När pedagoger dricker alkohol kryper en sida fram man aldrig ser på andra personalfester, nämligen dolda talanger.
Alkohol och dolda talanger är kul... ialla fall på vår skola.
En del visar upp sin allra bästa sida genom att under kvällen påvisa vikten av ett gott samarbete mellan lärarna och ledningsgruppen. Oftast genom att som brukligt slicka varandra i röven..

I fas två, efter ett antal glas vin/öl kommer nästa happening. Då ska man säga "vad man egentligen tycker"...
Både om situationen på skolan samt mellan kollegor. Ofta resulterar det i ett tomt pladder där de berörda inte kommer i håg ett skit dagen efter.
Sedan får vi inte glömma: Den obligatoriska dansen. Då är det upp till bevis vem som kan dansa o vem som inte kan dansa. Om man tillhör kategorin som inte kan dansa sitter man i stället o tröstar sig med en extra bira..o försöker se ut som att man inte bryr sig genom att i stället engagera sig i livliga diskussioner om temaplanering och schemaläggningar...
De som dansar har oftast skitkul...

Sedan kommer "nattmackan", tillsammans med en bira. Då har 70% av personalen gått hem. De som är kvar greppar intensivt efter den där sista lyckokicken genom att än en gång hälla upp ett glas vin, för att sedan inse att man kanske skulle gått hem för två timmar sedan. Pinsamheterna avlöser varandra och det gemensamma mötet under uppstarten på vårterminen består i nervösa munryckningar hos kvinnor som inte riktigt vet vem som gjort eller sagt vad på festen. Männen skiter i vilket...

får väl åtekomma med detta....

så e det...