mackesblogg

alla har någon gång suttit med sura jävla arbetskamrater och undrat varför de inte byter jobb.
Tror jag..
Jag har det i alla fall.
I dag på jobbet försökte jag starta en konversation med en arbetskollega. Det gick inte.
Jag slängde ur mig saker som: "jahaja, dagen varit bra eller". O fick till svar: "ja".

Jag förväntar mig inte uttömmande svar, men liiite jävla entusiasm skadar inte när man försöker bjuda till.

Det är EXAKT JUST DÄRFÖR jag bara umgås med vissa på jobbet, personer som jag har en hyfsat delad världsfilosofi med.
Jag är såååå trött på människor som ser sig som offer..på jobbet alltså. Människor som tycker ALLT ÄR SÅÅÅ JOBBIGT...

byt jobb.
byt jobb.
byt jobb.


Det finns personer på mitt jobb som praktiskt varje dag har något som äääär såååå jobbigt.
Är det inte elever så är det nån annan skit.

De jag tycker om är det andra bullar med ( o kakor ) de tycker i stället saker är så där lite lagom jobbiga.
Svenskt lagom hahaha..
Dessa människor kan man leka "Kapten Patt" med. Det är en sifferlek som går ut på att man ska dricka öl om man säger fel. Vi säger ofta fel...inte med vilje, snarare för att vi dricker just öl.
Det har inte ett skit med pattar att göra.....

De personer som inte är involverade i denna muntra skara pedagoger visar sin förundran ( o i bland avsky) genom att slänga ur sig en massa jävla floskler om personalfester och andra happenings.
Om vi ska gå ut med valda personer från jobbet brukar jag högt o tydligt förkunna det för övrig personal.
Bara för att jag tycker det är skitkul att provocera fram en reaktion..o den brukar sällan vänta på sig. 

Sedan har vi kategorin människor på skolan som ALLTID ta mig fan ska kläcka ur sig de mest ointressenta saker.
Man hälsar på varandra i korridoren och "småpratar" lite.... om saker som man inte bryr sig ett skit om.

Med andra ord, på vår skola tillämpar man principen av "OMVÄNT INTELLIGENSSNOBBERI".
Detta innebär följande: Man finner nöje i en diskussion just på grund av dess låga intellektuella värde, man ser inte heller ironin i detta, utan nöjer sig med att känna sig liiiite "för mer", just för att man B JUDER på sig själv genom att man "står ut" med att prata med vederbörande.
Jag väntar på den dagen då någon stannar upp och säger: "Jo, det är väl ok, i helgen rakade jag arslet, blev jättebra. " Eller: "jahaja, så hur e det då, penslat ballen efter helgens nöjen?"
DET hade varit fan så mycket mer intressent.....

Vart det för svårt ?


jaja... kapten patt är iof inte en särskilt intellektuell lek...  men kul.




så e det...