[ruhm-pha]
Som en naturlig fortsättning på "the härliga tutters" bör det rimligtvis skrivas om kvinnans bakre fettsäckar (?) och dess hängivna fans.
Runt 17-18 (ålder) inser männen "rumpans egentliga betydelse". Den ÄR sex!
Precis som med tuttarna finns det även här olika storlekar och former: Päronröv, hängröv, fasta, sladdriga, breda, platta, putiga, enorma, pyttesmå blablablablabla.....
Min gode vän och dryckesbroder MO inflikade en diskussion i somras att genom häckens form kan man skönja hur de kommer se ut när de blir gamla...rumporna alltså.
Ett annat beprövat knep är att kolla in mamman till dottern med rumpan.... nåt sånt.
Jag fullkomligt trollbinds av en snygg rumpa.
Nu tror den enfaldige att jag menar att man vill ha sex i pruppen...
nja..förvisso. Men fullt så enkelt är det inte. En rumpas rörelseenergi när en kvinna går får oss att vilja bita, klappa o smiska....vi sänker huvudet och drar i hop ögonbrynen, är man i grupp (killar) liknar man snart en flock lejon på jakt. Med små grymtanden och dämpade brunstvrål.
Renodlade försök till analsex har varje ung man med självaktning någon gång gjort. Med olika resultat.
I min vänkrets har samtliga haft analsex med en tjej...någongång...
Nu sitter någon o rynkar näsan åt detta "snuskiga och ytterst obehagliga ämne".
Men jag VET att de flesta män vill eller har velat ha sex i pruppen med en kvinna. Under det gamla romariket var det legio med analsex. Nu är det kanske en föråldrad och dålig referens men trots det ändå sann!
För övrigt känner jag många tjejer som tycker det är helt ok och som faktiskt mer eller mindre ber om det på rödvinsfyllan en regning oktobernatt med tomas ledin i bakgrunden.
MEN, det finns alltid ett MEN.
Detta innebär ICKE att det funkar med vilken rumpa som helst...ju. Den gamla lågstadielärarinnan lockar inte som tjejen i kassan på coop, som blåser bort luggen lite nonchalant och visar "klyftan" utan minsta genans. Det är skillnad på rumpor o rumpor. Att sedan rumpan är föremål för födoutsläpp bekommer oss inte ett dugg. Men att rumpans "ålder" spelar roll är odiskutabelt.
GIVETVIS ser vi män olika på vad som är en snygg rumpa...men fortfarande har vi en väldigt tydlig bild av hur just "vår rumpa" ska se ut.
Hur som helst så betyder rumpan mer än vad vi många ggr vill erkänna. Under mina resor i den sexuella världen har jag mött alla de sorter. För jävliga, fina och mediokra. MIn första "rumpfascination" inföll på gymnasiet när en tjej, som var ett år äldre, låg på en badstrand och reste sig för att byta om. Hon tappade handduken o visade:
"The Rump"
Efter detta var jag fast i rumpornas förlovade land.
Denna vecka bör det också nämnas att jag blivit tilldelad ett epitet: Becks granne..med stödkrage och allt.
Huruvida jag liknar denna bittra människa är, som med rumpor, upp till var o en att bedömma.
så e det...
as it should be...
Jag borde egentligen inte behöva skriva något.
Men efter samtal med personer i min närhet kände jag att det vore på sin plats att förklara följande:
MÄN attraheras av skönhet OCH intellekt. Vi tycker tuttar e najs..o rumpor...o annat. Och NEJ, vi blir inte förälskade i utseendet. Vidare samtal kring det är bara fånigt. Du vet o jag vet, att det första intrycket av en människa är utseendet, i fas två bedömmer vi hur personen i fråga är.
Att hävda att utseendet inte har betydelse i första skedet av en kontakt, är rent skitsnack.
Vi tycker generellt att filmstjärnor som Angelina Jolie, Jennifer Aniston etc ser bra ut.... vi hade, i en svag situation, definitivt klätt av oss nakna med dessa om tillfälle givits. Den som säger annat ljuger...eller är gay.
Attraktionen gentemot en kvinna bland oss män är förvisso olika, men det finns EN gemensam faktor då vi väljer utifrån en "given" diskussion. Under veckan pratade jag med en mängd olika män på mitt jobb. Vi har alla olika ålder och bakgrund, men med en häpnadsväckande precision faller vi i slutändan för samma kvinna.....
Jag hade ett antal olika bilder på olika kända människor. Filmstjärnor, kändisar, b-kändisar etc. Efter att alla fått välja EN kvinna, blev resultatet som så, att. vi vill ha "the girl next door"..... hur är hon då? Tja, inte fan vet vi.
...... men hon är INTE supermodellsnygg, inte storbystad, inte perfekt..men hon har..... DET.
Finns hon?
Ja, hon gör ju det....
Evangeline Lilly (Lost)
så e det...
Tuttar o bröst o så...
Mitt första möte med ett par bröst var när jag var sisådär 1 timme gammal. Mammas tuttar.
Efter det dröjde det nog 11-12 år innan intresset för dessa mjuka fettsäckar väcktes på nytt.
När jag var 12 berättade en kompis till mig att det fanns porrtidningar på ett skrotupplag 400 meter från där vi bodde, han berättade också att den vaktades av en ilsken hund.
En arg Rottweiler....!
På sommarnätterna smög vi ner för att försöka hitta dessa dyrgripar och trotsade rädslan för ett bett i arslet. Många ggr fick vi avbryta vårt uppdrag då hunden var fullständigt galen. Andra kvällar/nätter var han inlåst till vår stora förtjusning....
Då kom man hem med 4-5 tidningar av/med olika grader av porr, softporn, hardcore, playboy, ja ni förstår...
Tuttarna var det första man såg...på omslagen...inne tidningen fick man sedan se...ALLT...
"ROCK n´ROLL maddafackas....."
Vid denna tidpunkt hade man inte implementerat begreppet "rakade kön", i alla fall var det absolut inte vanligt. Man såg egentligen bara en stor buske. Detta gjorde inte så mycket, då det faktiskt räckte med att få se ett par tuttar för att få "svimkänslor".
Samma år jag fyllde 13, fick jag för första gången känna på ett par bröst. På riktigt alltså!
Det var granntjejen som var 12. Hon var ganska förpubertal och hade tuttar redan vid 10 års ålder, vilket gjorde att hon vid 12 redan visste hur dessa påverkade oss pojkar.
Vi satt en kväll hemma hos henne och tittade på video..skräckis.. En dryg timme in i filmen kryper hon närmre och ber mig hålla om henne. Efter en stund känner jag hennes hand ta min hand och för den mot sitt bröst!!!!
I 1 timme satt jag sedan och försökte dölja ett riktigt praktstånd. Hon visste mkt väl vad som skedde mellan benen på denna yngling och lät mig sitta där o klämma bäst jag ville.
TROTS en fruktansvärd smärta i pungen ( efter en timmes "hardon") gick jag sedan hem med ett stoooooort leende på läpparna.
Någon vecka senare skulle vi kolla på film igen, jag tänkte att en repris vore på sin plats. Jag satte mig bredvid och hon kröp upp i min famn. Trevande letade jag mig fram under tröjan för att till slut känna denna varma underbara kroppsutfyllnad.
Då small det.
En örfil senare stod jag utanför dörren o stammade förlåt. Jag förstod inte riktigt vad som skett. Hon berättar då att HON avgjorde när, var och hur...?
Detta var min första kontakt med hur den kvinnliga lusten fungerar samt den "kvinnliga makten" över oss män.
Bröst är magiska.
Om en storbystad vacker kvinna som visar "klyftan", kommer in i ett rum, så tittar 100% av männen på tuttarna någon gång under tiden hon står framför dem.
Om en kvinna visar brösten på tv, visar undersökningar som är vetenskapligt belagda, att männens pupiller utvidgas med mer än 40%, för att kunna släppa in mer ljus och därmed öka kontrasten i det de ser..makalöst!
Bröst har alltid varit en fruktbarhetssymbol och föremål för mäns lust gentemot kvinnor. Detta är nedärvt i våra gener och styrs utan vår inverkan. Det finns alla typer av bröst, stora, små, hängiga, toppiga, runda, ovala, gigantiska, minimala, bröstvårtor som blåbär, bröstvårtor som hallon, "sillisar", sladdriga, fasta........
Oavsett, så är brösten en upplevelse för oss män och som höjer testosteronhalten markant.
Nu när jag är äldre skulle jag vilja säga att jag inte påverkas lika mycket av bröst..
Då skulle jag tyvärr ljuga.
För visst påverkas vi av bröst, oavsett ålder. Det som dock kan skilja oss från när vi är 13 år, är väl att vi OFTAST väljer att dölja vår förtjusning genom att i stället "tänka" det vi tycker. Men vi tycker fortfarande samma....
We love hooters.....
Så e det...
Tandvärk o greker...
Skitjobbigt.
I onsdags var jag på Historiska med ungarna...bland alla vikingaskatter och barnfisar, malde tanden o jag förmådde mig inte till att engagera mig så som jag borde. Svarade på tilltal med "mm", "jo visst", "japp" etc.
Min entusiasm var låg.
Väldigt låg.
I torsdags var jag i väg igen. Till gymnasiemässan i Älvsjö. Sveriges största för övrigt.
Där fick jag stifta jag bekantskap med 4200 högljudda niondeklassare....!
Bland gratispennor och dateparfym stod jag och ville bara åka hem. Men ICKE. Där skulle jag befinna mig i 2 timmar...
2 hours....2...
Tre av våra elever vart hungriga och beslöt sig (utan min vetskap) att luncha på donken. Jag blev skitförbannad.
Inte för att de åt på Mc:skogsskövlare utan för att de bara drog i väg. Med ett nonchalant sms meddelar de sig en timme senare att de nu " e på väg tillbaka...
Jag orkade inte ens försöka vara myndig utan sa i stället att nu åker vi hem. På perrongen trängdes vi med ca: 300 andra
niondeklassare.
SJÄLVKLART hade SL ställt in det tåg vi skulle åka med.... Detta gör ju att efterföljande tåg har DUBBELT så många resenärer. Vi kliver ombord och..........inget händer.....
TEKNISKT FEL
7 min senare rullar tåget och jag drabbas av en mindre klaustrofobisk känsla. Jag föreslår för AK (vuxen) att vi ska gå av i Årstaberg o invänta nästa tåg. Hon svarade att det tänkte hon inte alls.
nähäpp.
Jag och tre elever gick trots detta av för att ta nästa tåg. Som G I V E T V I S var försenat. När vi äntrar tåget hör vi i högtalarna: " observera, detta tåg tas ur trafik vid Stockholm central".
!!!!!?????
Vid detta ögonblick känner jag någon som knackar mig på axeln. Jag vänder mig och en av mina elever (manlig) tittar allvarligt på mig en lång stund och säger sedan: " Vad har du gjort!!?"
Jag svarade med ett gapskratt att jag inte visste och bad tusen ggr om ursäkt. Han köpte inte detta utan avkrävde mig en större ursäkt en så.
Min tand gjorde ont och vi skulle under eftermiddagen ha sedvanlig "fika" med tillhörande möte. Märk väl, inte möte med tillhörande fika!! Fika på vår skola är så viktigt, att om den uteblir så muttras det till höger o vänster: "jasså..jaha..så det vart inge fika i dag då..nääääähepp. Jaja, det får väl gå ändå, antar jag. Jomen..visst serru..jajamen."
Dagens "fikavärd" var LH.
LH är vår arbetsenhetsledare och således en av mina chefer.
På bordet stod massor av goda saker och.....polly!
I love polly.
Min tand does not love polly.
Jag fick därför avstå denna läckerhet och fokuserade i stället på skivad gurka.
Sent på torsdag eftermiddag ringer jag folktandvården i Rotebro (efter tips från S), och låter ynklig. Kvinnan som svarade var mjuk och behaglig på rösten. Hon föreslog en tid på måndag klockan 10.00 vilket jag tyckte lät lysande.
Kort efter säger hon: "ja, din tandläkare blir Joannis".
Jag frågade stillsamt vad hon sa då jag, faktiskt, inte hörde riktigt. Hon upprepade sig och jag hör mig själv säga:
"Joannis?"
Hon säger då att han är grek. I mitt smärtrus får jag en celldelning och utbrister:
" Ja...men det ska nog funka "....
?
Hon säger med förvånad röst: "ehh..hur menar du?" Jag inser långsamt vad jag just sagt och försöker med: " ehh..ja alltså, det blir jättebra o så..med Joannis". En än gång undrar hon hur/vad jag menar och jag inser att jag målat in mig.
I ett sista desperat försök att reparera detta ytterst känsliga ämne säger jag följande: " Men jo, jag menar att han säkert är jättebra...oavsett var han kommer i från".
Hon svarar att visst är han det och börjar skratta. Pust...hon tog det med fattning och säger sedan med skrattet i halsen att vi syns på måndag.
Jag svarade att det gör vi.
Nu är jag trött och har precis kollat klart på Idol. Tandvärken har lagt sig en smula och jag funderar allvarligt på en kopp kaffe.
så e det...
Fredag kl: 21.28
Ringde min bästa vän i fredagskväll. Hans 6 åriga son E svarar:
E: Hej?
Jag: Men...hej E! Är det du som svarar..
E: ...ja..
Jag: Du hör vem det e va?
E: ...ja det e klart!
Jag: ...va roligt. Det var länge sedan vi pratade du o jag.
E: ...mm.. (plinkplonkljud i bakgrunden)
Jag: Jaha... va kul att du svarade. Mysigt o vara hos pappa va?
E: ...mm..(fokuserad på annat)
Jag: Det var länge sedan du o jag träffades nu...ungefär 3 månader sedan.
E: ...mm... det var i somras var det...faktiskt.
Jag: Ja, jag vet...det är ganska länge. Men vi träffas ju snart igen...till julen.
E: ...ja.. (plinkplonkljud)
Jag: ...jaha..o vad gör du o pappa i kväll då?
E: ....(tyst en lång stund, fortfarande med plinkplonkljud i bakgrunden sedan svarar han med en djup suck)...ehh ja, jag spelar dataspel o han bajsar....!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA
hahahahahaha....frust.....
så e det...
se där...
Macke har börjat träna.
I dag gjorde jag armhävningar för första gången på 4 år.
aj.
Min son och jag har kommit fram till att hans pappa definitivt behöver "röra på sig". Detta efter helgens springande i Eriksdalshallen (karatetävling). Min son var inte särskilt stolt när hans pappa flåsandes med mycket ansträngd min satte sig tillrätta på en fällstol bredvid de andra föräldrarna o han frågar förvånat: "Vad har du gjort??"
Pappa svarar lika förvånat: "Köpt kaffe i kiosken...vadå?"
I går ringde han o berättade att han "bara" gjort 330 armhävningar under ett (1)! träningspass. Jag svarade att jag har gjort ungefär 330 armhävningar sammanlagt....på 37 år.
I somras hade han gjort 700 stycken på 40 minuter!!
Ehh...?
Han skrattade och sa då: "men pappa, allvarligt talat, du skulle må mycket bättre om du började träna lite".
Jag sa att jag dessvärre är smärtsamt medveten om detta.
Sagt o gjort.
30 armhävningar om dagen den första veckan. Sedan fler...tror jag..
De första armhävningarna ( runt 10 st.) gjorde jag utan större problem. De andra 20 minns jag inte. I ett töcken hörde jag mig själv svamla en massa rappakalja om att: "nu jävlar ska här tränas..liiite till bara...liiite till".....
Appropå kondis o styrka.
I tisdags, när våra elever hade idrottslektion med redskapsgymnastik, säger en av mina kollegor följande: " Hörru...kan du hjula eller?"
Jag svarade att sjävklart kan jag hjula......ju.
En utmaning jag INTE kunde låta gå förbi. Jag kastade mig nedför trappan och skulle minsann visa både ungar och kollegor hur fan man hjular.
Inte uppvärmd ett skit ställer jag mig på golvet, tar sats och sträcker ut hela min kropp och hjular utav bara helvete..
en gång vill säga.
När jag står med handflatorna i golvet och sträcker ut benen känner jag plötsligt en djävulsk smärta i bakre delen av högra låret.
Det gör fruktansvärt ont men stoltheten tar överhand och utan ett ljud fullföljer jag rörelsen och rör inte en min. Jag tittar upp på läktaren och ser till min fasa att kollegan som skulle titta, sitter och tittar åt ett annat håll!??
Då utbrister hon: "va...? förlåt jag såg inte..kan du göra det igen?"
Ofantligt korkad och fantastiskt medveten om hur ont det skulle komma att göra, så gör jag det en gång till....!!??
När jag fullföljt utmaningen fick jag beröm och frågor som: " gör det inte ont när du inte är uppvärmd?".
Jag låtsades inte höra och svarade att det nog var dags för lunch nu.
så e det...
Hur fri är du?
"Söder" i all ära...men varför varför varför envisas vissa med att försöka bibehålla sin "kulturella ställning" med "söderinfluenser"....jag fattar inte.
Kulturelit varvas med palestinasjalar. man ska vara snyggt "trashig" och jääävligt medveten. Ingen med självrespekt på "sööööder" är "vanlig"...vanlig är dåligt...vanlig är tråkigt....vanligt är Svensson...huga.
Nu kommer det paradoxala!
Att bosätta sig på söder är en del i ett led att "gå mot strömmen" och man ser gärna sig själv som "arbetarklass"... De kan inte ha mer fel.
I tysthet har man på universitetet/högskolan "HITTAT SIG SJÄLV". Detta visar man genom att tydligt markera sin klädstil inför pöbeln.
Männen (pojkarna) är androgyna, har nästan uteslutande uppdragna axlar med dålig hållning. De bär stuprörschinos, smal kavaj och i bland en liten kokett hatt/basker. På fötterna har man inte sällan dr martins(?) eller svarta spetsiga lågskor. Man skyltar inte med glädjeyttringar i form av leenden utan väljer att i stället gå med ansiktet försjunket i lågmäld melankoli. Musiken i hörlurarna är ofta i stil med Joy Divison. Musikbesök för "söderkillen med anal kulturfixering", består av klubbar där musiken spelas av lokala band iförda bruna manchesterbyxor och hängslen. Man dricker måttligt med öl då det anses "fult" att visa en annan sida av sig själv än den ovan nämnda.
Kvinnorna (tjejerna) har mkt ofta "bobfrilla" med platt snelugg (?). Lackrött hår varvas med konstiga örhängen inköpta i någon afrikansk liten butik. Smala vita ben syns på sommaren men på hösten och vintern bär hon ofta strumpbyxor(gärna svarta eller olivgröna), kort kjol (med volang), svarta smala skor och en väska som egentligen inte är en väska.
Jackor är sällsynta hos denna art, då man anser jackor vara så jävla dåligt designade och värst av allt, faktiskt fyller en funktion!? (påminner faktiskt i bland om "mimartister"?)
Ofta vegetarianer. Bor gör man gärna i grupp. Fikar man dricker man kaffe, inget annat, bara rent svart kaffe alt te.(som rensar tarmfloran). När man handlar så handlar man (nästan) uteslutande produkter som är ekologiskt odlade...hur äckliga de än är.
Sex bör betraktas med samma svala inställning som livsstilen i övrigt ...med stramhet och småjuck.
Nu tror ni säkert att "kulturbobfrillan" är sin egen och genom stil/livsstil visar sin misstro mot etablissemanget.
nepp.
De uppvisar bara en ny typ av arrogans...inte minst mot sig själva. Man har fått en sk. "förlängd pubertet".
Samma tendens som "Stekarna" på stureplan, om än med andra medel.
Jaja...de är ju trots allt inte värst...
så e det...
itchy...?
Sveriges roligaste "lapp"...?
så e det...
