mackesblogg

Detta är den, i världen, vackraste melodi och text som någonsin skapats....

Och kanske kanske...är denna versionen den allra vackraste.....

.....någonsin.







                                             With or without you







så e det...

Med försäljarsnacket i bakfickan åkte JÖ och jag till METROPOLEN Arboga i Västmanland.
Har aldrig tidigare varit där och är tveksam till att återvända.
Jobbar ibland extra med att sälja Hällbröd på marknader. Kul men jobbigt.

Skulle köpa smör till de bröd vi säljer och knallade bort till Coop.
Staden blandar gamla hus med sockerbitslådor anno 1970. De gamla delarna av staden är förvisso ganska vackra, men blandningen av gammalt och "nytt" är...
makalöst fult.

Utanför coop finns en fontän med några bänkar strategiskt placerade under ett par träd.
Varje svensk stad med självaktning har en samlingsplats för A-lagare, så även Arboga.
Klockan 09.50 sitter redan två alkisar och röker cigg i väntan på bolagets öppnande, som ligger i centrala Arboga...bredvid coop och en bank..o en pizzeria. Och sist men inte minst en klädbutik med "modekläder".
De tittar misstänktsamt på den rena och hyfsat fräscha "icke-Arbogabo" som går förbi dem denna augustimorgon. Jag vågade knappt titta tillbaka i rädsla för att tvingas in i en konversation på Arboga-Köping-Kungsörsdialekt. Alla dialekters mobboffer.
Gnälligare dialekt har jag aldrig hört.

Nog.
Människorna som passerade mitt lilla bord med Hällbröd såg för bedrövliga ut, man har stannat i det glada 90-talets senare hälft och ser "mode" som något nödvändigt ont. Man MÅSTE ju ekipera sig iaf EN gång var tredje år.
Slitna morsor i urtvättade "five-line"-jackor och slitna skor gick omkring på det lilla lilla lilla torget och rökte. De såg märkbart trötta ut.

I Arboga har man Pumaskor och tribalmönstrade munkjackor..om man är runt 30. Avviker du från detta är du antingen: Konstig.
Eller: Från en annan del av Sverige.

Medelåldern på denna marknad var runt....60. Typ.
Marknaden gick ut på att visa upp gamla bilar och motrocyklar från 50-talet. Vilket iof var roligt att titta på...men folket!!
Dessa människors lördagförmiddag i staden (?) där butikerna stänger 14 verkade mest bestå av möten på "Stora torget" (det heter så) med grannen..som man möter varenda jävla dag.

Utan minsta synbar "dresscode" avverkade de HELA torget på sisådär två timmar. Ett torg som är runt 400 kvm stort...?
Dagens mest givande konversation var med JÖ när jag stolt visade upp min kunskap i att bära en skitful keps. Tanken var att vi skulle ha 50-talskläder på oss under dagen.
Icke.

Vi fick stifta bekantskap med Arbogas mindre kultiverade människor som, skitfulla, dansade till det lokala rockbandet...som spelade 50-talslåtar...i tre timmar...med tre ackord!!
Arboga är förmodligen en av de mest tråkiga städer jag sett/befunnit mig i.
Inavel och pumaskor

Med krökt rygg och sargad självkänsla tar man sig fram i denna sömniga småstad och hoppas på att vinna på lotto. För då..ja då kan man äntligen köpa det där huset vid ån man sneglat på i 10 år. Och kanske kanske tar man sig en resa utomlands.
Jag har en känsla av att Mallorca och Ibiza står högt i kurs i en stad där man nyligen upptäckt fördelen med mobila telefoner.

Utomsocknes betraktas med skepsism och man bjuder inte ett skit på sig själv. I stället bäddar man in sin okunskap om övriga världen i ett löjets skimmer bestående av snusförnuftiga "sanningar" om övriga svenskar. Man har ingen som helst aning om ironin i sina egna gester.
Men jo, det fanns de som var trevliga. Så klart.

Men hela mitt intag av denna märkliga bygd gjorde mig också en smula glad över min egen hemstad, Karlskrona. Där har man trots allt utvecklat en form av självaktning och låter kossorna och hönsen sova i ett eget hus.




så e det...

I bland önskar jag det vore annorlunda...
men bara ibland...

Med en söt smak i munnen av en halstablett gick jag förbi Slussen in i gamla stan. Platsen som skvallrar om storhetstider och fallna ideal.
Bland kullerstenar och högtravande män med unga kvinnor mötte jag igen alla de dofter och intryck som både fascinerar och äcklar.

Urindoftande gränder blandat med pubarnas kvällsmåltider.
Brinnande värmeljus som flämtar vid varje sakta bris.
Människor omkring mig ler....försiktigt.
Andra rör sig motsträvigt framåt, som om de vill sakta ner tid och rum.
En kvinna tittar in i ett skyltfönster. Hon har mörka kläder och bär vackra smycken. Hennes parfym är stark och sveper över de i hennes närhet. Med ett nyanserat lugn går hon sakta därifrån och lämnar sin plats i augusti för någon annan att stå och titta in...i ett skyltfönster.

Dovt hörs ljuden av försiktiga skratt och jag saktar ner mina steg. En man sträcker sig över ett bord och kysser en kvinna med rött hår. Hon blundar och smakar på hans hängivelse. Utan ett ljud backar hon sedan och stryker sin hand mot hans kind....andlöst.
Han säger ingenting.

Med vemod och olust  andas jag in syrefattig storstadsluft...jag vill hem.

Livsbejakande sommarkvällar börjar ebba ut och de jag möter greppar nästan vansinnigt tag i de sista skälvande sekunderna av frihet och värme.
Man vill inte släppa...inte gå in i mörkret med desperata försök till tvunderhållning på fredagskvällarna.

På Drottninggatan passerar de sista sommarturisterna. De bär kassar med inköpta och fiktiva minnen. Minsta väg till harmoni måste tas oavsett hinder.
Spenderbyxorna sinar och de vet att solnedgången är förskjuten, den lägger sig redan i position för en lång dvala.

Vi kapitulerar inför höststormar och piskande regn.

Med en sista ansträngning tar Du fram en flaska rött vid en brasa med någon nära...eller ensam.
Dina andetag kondenserar när de blandas med den kyliga kvällsluften och skapar dansande älvor framför Dina ögon.... det är vackrare än någonsin.
Men Du vet trots allt....efter en strid med Ditt innersta ger Du så till slut upp och låter Dig svepas med.
En ny tid nu.


Springer mot nästa minne att förvalta till kommande regn...igen och igen.

Sverige somnar långsamt.









så e det...

 

 

Läste en artikel om de populära kryssningarna mellan Stockholm-Åbo-Finland-vad-du-vill.

 

Tragiskt med dessa ”nattklubbskomplex”. Människor från hela landet söker närhet och upplevelser, men vad de inte tycks förstå (?)  är att mer än 80% av de som åker med enbart är där för att tillfredställa sina lustar och ”fly” vardagen…som det heter.

 

 

Där står ratade vinpaddor i 45 årsåldern på rad och försöker fylla sitt tomrum med att få en balle uppkörd i ballongknuten..

 

 

Knulla på vanligt sätt, i ”framstjärten” ger inte samma ”kick” längre. Det har man läst i Cosmopolitan och Amelia. Där får man ”sanningar” berättade för sig av före detta supermodeller som numera tjänar pengar på att skriva om äckliga maträtter man blir ”slimmad” av.

Carina 45 år har ny parfym och ett nyköpt läppstift, enkom för denna magiska kväll. Carina har sedan två veckor i förväg haft fjärilar i magen och druckit rödvin med kompisarna o snackat ”kryssning”!

 

Tänk…tänk om hon hittar sina drömmars man där…!?

 

Hon har i smyg sneglat på den snygga bartendern (som för övrigt i många fall är gay) och sippar sexigt på sin drink i hopp om bekräftelse. I stället blir hon föremål för Kenta och Jocke från Gubbängens BK. De har slagit vad om vem som snabbast får ragg och dricker Mariestad och stoppar upp kvällens fetaste prilla. Carina och hennes vänner tycker till en början att dessa herrar är osmakliga, men vaknar trots detta ändå fem timmar senare med snusfläckar på trosorna och en kvarglömd kondom mellan benen..

 

Föga har de förstått att de män som är där har två primära uppgifter under 24 timmar: Knulla och bli fulla.

Thats it.

 

En annan kategori är ”unga grabbgäng runt 25” som åker med o lämnar flickvännen hemma.

Man ska utnyttja tiden till max och förfestar redan på förmiddagen på någon lokal krog i förorten. Tillsammans bestämmer man att den här resan..jävlar..den ska bli bättre en förra årets då Micke satt i fyllecellen i 16 timmar.

Man äntrar båten och halva sällskapet har vid 21.00 däckat i sina hytter. Med utspilld jägermeister o ”fulöl” på skjortan hittar man sedan ”nattklubben” ombord runt 02.00. Vid det här laget har man glömt bort både flickvänner och väntande könssjukdomar.

 

Get up, shape up….fakkers.

 

 

Andra mindre trevliga saker är måndagsmorgonen första dagen för eleverna. Det regnade så mkt att jag bokstavligt, var blöt in på kallingarna. Fiffigt att gamla D-basen har ett element som man kopplar in via ett vanligt eluttag. Med upphängda byxor på elementet  satt jag i kallingarna i våra gamla gröna fuskskinnfåtöljer i ungefär en timme, tills mina jeans hade torkat.

 

Ett ljud uppkom med jämna mellanrum och jag kunde inte lokalisera varifrån det kom. I nästan en halvtimme satt jag o lyssnade tills jag upptäckte att kaffebryggaren stod på!!

I ett rum som inte använts på 8 veckor…!? Min chef blev måttligt road och jag fick senare veta av andra kollegor att en speciell grupp lärare suttit där i fredags förra veckan och fikat.

En kaffebryggare påslagen, i över två dygn, i ett rum bredvid en byggnad som i skrivande stund håller på att renoveras just pga. av brand…!!??

 

Första ”riktiga” skoldagen var idag, eleverna var som de brukar.

Jag med…..

 

 

 

Så e det…

Min stenåldersmobil pajade i veckan. Handikappad...förlåt, funktionshindrad... o med klart stressad mage har jag fått låna en annan tills lönen kommer.
Men vahettere skapat lite beroende kring mobilen kanske...?
Ja.

Appropå dryga saker.
Man har jämfört Viktorias pojkvän Daniel med Madeleines pojkvän Jonas.
Jonas är/har en personlighet i sitt utseende samt attityd som jag får gåshud av. INTE av vällust dock.
Hela hans aura strålar av självgodhet och "liten-kuk-komplex".
Frisyren är sponsrad av "Stureplanseliten" och plutmunnen stammar från tidiga besök på innekrogar i sällskap av personer med svårdefinierbar sexuell läggning.


Hur som, Metro hade en artikel om dessa snart ingifta lycksökare. Man hade hämtat text från några kända svenska skvallertidningar.
I den ena stod det så här. " Och Daniel, han kommer från en supervanlig familj."

Supervanlig....
Hur då?

Varför måste man utöka ordet vanlig med "super"?
Sååååå jävla patetiskt.

Jaaaaja. Vad jag egentligen försöker säga är att jag inte anser att man ska födas in i ett elittänkande med privilegier utöver normal status...eller värre, extrem lyx....Detta gäller då i anslutning till ovanstående kungahuset.
Mina goda arbetskamrater med "rätt" ålder hävdar bestämt att det är viktigt med balansen i/för samhället att vi har dessa olikheter i status och välfärd.

Tycker inte jag.

"Men de gör ett så bra jobb med att promota Sverige i världen".
Svar: ?
"O det kan inte vara lätt att alltid vara så påpassad hela tiden, tänk vad krävande!"
Svar: ehh..Abdikera...?!

Vad det gäller "the princessbonkers" så har de väl helt enkelt befunnit sig på rätt plats vid rätt tillfälle.
Att sedan våra prinsessor fallit för just dessa, säger nog en del om deras egen personlighet.
Jag menar, Daniel ses av folk som lite mesig. Jonas som uppblåst o dryg. Vad säger då det om våra prinsessor...?

I helgen har jag sålt hällbröd ståendes i en bod på en marknad i Nyköping. Roligt bortsett från diarré klockan 07.30....
Toaletten på denna marknad hade runt 07.45 en toalett som blivit molested.

I morgon kommer ungarna till första skoldagen...bara upprop iof.
Ska bli kul.




så e det...

Back in buisness bitches.


Har efter makalösa mängder öl o annat gott återvänt till Stockholm och dess introverta befolkning.
Min första kontakt med människor denna ljuva augustimorgon blev inte helt oväntat ett surt bemötande från spärrvakter...
Jag vet inte varför eller hur det kommer sig, men jag tror att de kompenserar sina hemmorojder i arslet med att vara dryga mot människor.
På jobbet blev det sedvanligt "hur-har-sommarlovet-varit-men-va-kul-o-se-dig-blabla." Efter 2000 kramar började jag bli less på skiten.
På frågan: "Hur e det?" svarar man nästan alltid: "Jo då. man hänger med" eller liknande. Skulle man svara: "Nä vet du, fan sommaren har varit riktigt pissig"...då skulle omgivningen bli väldigt illa till mods. Detta är en förlängning på folks "vanor". Man är van vid ett visst svar och frågar av ren jävla artighet, men vem fan bryr sig...egentligen?

O så alla som bara ser problem...o suckar..o pustar.
Byt jobb för fan.
Men värst är nog ändå alla "prettos" som GENAST ska sätta i gång med jargongen "Jag är målinriktad o nu jävlar ska jag visa hur man jobbar".
det slår aldrig fel...de har redan efter en timme på jobbet varit på expeditionen o kopierat papper, ändrat adresser, gnällt över schemat, ifrågasatt kaffeautomaten, förberett, flyttat pappershögar o all annan skit de kan komma på.
De har blivit "någon" genom sitt jobb. De identifierar sig enbart i/med sin proffession och låter inget avgöras genom slump.
Man ÄR sitt jobb...en enhetlig allians.

För övrigt var jag detta året, till min stora glädje, en av de brunaste på jobbet efter sommaren. Att sedan Karlskrona ligger på tredje plats i "soltoppen" detta året har så klart bidragit.

Jaja.
Bedrövad över vårt nya schema beslutade jag mig istället för att  ägna mig åt att gå runt o mingla på olika ställen. Ni vet, bara vara.
Efter 6 timmar tog jag pendeltåget hem och handlade mat...skittråkigt.
Jag har under sommaren  vant mig vid "gör-vad-du-vill-när-du-vill". Detta har givetvis gjort att min inställning till arbete är något sargad. Arbetsmoralen är inte vad den borde vara.

Jag avslutade sommaren med att se en konsert  med U2 på Ullevi med min son och bästa vänner. Har försökt summera detta besök med ett enda ord, men finner inget. Det var för bra helt enkelt.

Nu ska jag åter under hösten cyniskt granska min omgivning.
Jag vet, det låter bedrövligt....men efter en fantastisk sommar kan jag kosta på mig det...ju.





Efter U2 konserten beslutade MO o jag oss för att.....dansa Riverdance(?)...på Avenyn.





så e det...