mackesblogg

Ja, gott nytt år...ju

...sista blogginlägget för i år.

jag har funderat på hur ett bloggår bäst kan avslutas. Har inte funnit några hyfsat bra svar...tills idag.

Med bitter cynism och en gnutta verklighet betraktar jag min värld....ju.
Dock inte utan humor och distans, inbillar jag mig i alla fall.
 
Min värld är full av människor och händelser som avlöser varandra. Människor som är lyckliga..som är olyckliga.
Mina vänner...de jag bara träffat i flykten.
Min värld...full av berusning av både skönhet och alkohol.
Jag har inte åstadkommit allt jag tagit mig för..men en del.
Jag har skrattat och gråtit, sprungit och stått still.

Jag har hedrat de jag älskar och negligerat de jag misstror. Jag har svurit och jag har vunnit.
Jag har lyssnat och hörsammat, men även lämnat i tystnad och vemod.
Jag har orkat och varit stark. Jag har varit svag.
Jag har funnit och jag har tappat.
jag har inte slagits för allt jag tror på, men inte heller glömt.
Jag har skådat med pessimism i tanken, men också hoppfullt.

2010 står inför oss och väntar....bara väntar på att tas i anspråk...

Jag sökte ett tag efter en "låt" som kunde summera året i en enda mening eller i ett enda stycke. Detta visade sig vara betydligt svårare än jag kunde ana.
Men så...
Med visst eftertryck summerar nedanstående stycke ett år av det jag egentligen bloggar om.
Och jag vet att vissa av er läsare kommer älska detta...andra kanske bara gilla..o en del inte alls.
En fantastisk liveinspelning (cover) på en av de vackraste ballader som finns, "Fake plastic trees", med Radiohead.

Jag hade en diskussion med en god vän för ett tag sedan, om "vem man egentligen är"... Inte helt lätt som bekant. 
Detta summerar i alla fall "hur jag tänker"...iaf när jag skriver.

O du...ta dig tid.
Det är värt det..






A green plastic watering can
For a fake chinese rubber plant
In the fake plastic earth

That she bought from a rubber man
In a town full of rubber plans
To get rid of itself

It wears her out, it wears her out
It wears her out, it wears her out

She lives with a broken man
A cracked polystyrene man
Who just crumbles and burns

He used to do surgery
On girls in the eighties
But gravity always wins

And it wears him out, it wears him out
It wears him out, it wears him out

She looks like the real thing
She tastes like the real thing
My fake plastic love

But I can't help the feeling
I could blow through the ceiling
If I just turn and run

And it wears me out, it wears me out
It wears me out, it wears me out

And if I could be who you wanted
If I could be who you wanted
All the time
all the time




så e det...

Rabih från Idol 2009 ska vara med i nästa uppsättning av tv4:s "lets dance".....

Rabih...


Jag anar någonstans att det sitter en praoelev på tv4.s redaktion som fått i uppdrag att ragga upp "stjärnor" till lets dance och som sedan tvingats inse att de "riktiga" stjärnorna faktiskt inte vill ställa upp.

Självaktning och självinsikt.

Men visst, mediahoror och andra lycksökare gör vad som helst för "15 minutes of fame". Kruxet är bara att Rabih redan haft sina 15 minuter...för mycket.

Tv4 slår oss med häpnad, inte beundran, över sina val av dansare och medietåget tuffar på. Vi tittare sväljer som en fransk prostituerad på cannesfestivalen med nykläckta regissörer och mitt i all skit skrattar Tv4:s VD Jan Scherman hela vägen till banken.
Det svenska folket är de mest naiva och lättlurade i Europa....jag menar, tror vi att Rabih i lets dance är den ultimata fredagsunderhållningen i svensk tv, då ska vi fan inte ha bättre program heller...

Jag aaanar att Rabih kommer bli den mest "parodiserade" tvprofilen under 2010...eller ja, profil o profil.

I morgon är det sista skoldagen för året. Sedan är det 17 dagars lov...skönt. Karlskrona hägrar och onsdagen bjuder på middag o fest med goda vänner från hela vårt avlånga land. Med bad taste i munnen kommer jag sannolikt vakna julaftonsmorgon med fadd eftersmak och dålig fysisk kontroll av kroppsöppningar. Men det är det värt.

I dag hade vi innebandyturnering på skolan och jag är fantastiskt glad över ungarnas engagemang och glädje. Under sådana här dagar blir man som vuxen både stolt och glad. Idrottsstyrelsen hade (nästan) på egen hand ordnat dagens turnering och de gjorde det med bravur.
De andra som deltog och även de som "bara" tittade bidrog också med "braiga vibrationer".
Sådana här dagar jobbar man på Sigtuna kommuns bästa skola.

Riktigt jävla skitkul.




så e det...

Med snön kommer den äckliga och blöta perioden i skolan. Ungarna mular varandra till höger o vänster, skriker o e förbannade, skrattar o ler....tror de egentligen inte vet hur fan de ska förhålla sig.
Jag misstänker skarpt att elevernas intelligenskvot sjunker i takt med ymnigt snöfall...?
Fast...hade det inte varit för de, eleverna, hade jag nog inte orkat möta alla dessa kollegor med mungiporna nere under armhålorna.

För hur jävligt det än är, så är det eleverna man möter på morgnarna som faktiskt frågar hur det är...o menar det!
De är alla olika men ändå så lika, under samma tak i 3 år tvingar vi dem att uppnå mål uppsatta av vuxna, utan minsta hänsyn tvingar vi av dem all energi och förklarar noga att bra betyg, "det är för ditt eget bästa"..
Förvisso...
men nog kan man låta dem få skratta mellan allvaret och betygen.
För allvar, de kommer de möta tids nog ändå.

På måndag är det dags för "innebandyturnering" på skolan, då möts olika lag från olika klasser och årskurser under en hel dag. Då ska herr Bergström sälja kexchoklad, hålla koll på dörrar, och styra upp det mesta runt omkring... och titta på duktiga ungdomar som mellan matcherna visar upp sina kreationer av matchställ och med yviga gester berätta att de gått vidare till slutspel...
Skitkul.

Snö.
Som ett brev på posten har jag också drattat på arslet i snödrivorna med blankslitna skor och sargad självkänsla.
Utanför Ica drog jag en rejäl ramsa och förbannade hela jävla Sigtuna Kommun för att de inte hunnit sanda gångvägarna.
Med svart jack och luvan uppdragen hördes mina vackra ord eka över Märstas dalgångar och mitt sällskap bakom stannade upp för att låta mig promenera före i lugn o ro.
Man e allt lite konstig.
O appropå det...
Vår (rotans) transa mötte jag i tisdags igen, denna gång bar han/hon en tygväska med texten "Kvinnor Kan"....jo jag tackar.
Med flackande blick väntade han/hon på pendeln mot stan. Nagellack, grön ögonskugga och utsmetat läppstift är det enda som skvallrar om denna människas "konstigheter".

Fast... vem är inte "konstig"?

Snart är det jullov....hem o besöka vänner o släkt, sitta bakfull på julaftonseftermiddag efter den 23´s utgång med gamla o nya vänner på stadens mer kulturellt berikade nattklubb/krog. Äta julmat och svulla, berätta historier om året som gått och fundera över vad man hunnit o inte hunnit...
kanske är det så att man med åldern nöjer sig med mindre förändringar och förbättringar. 
Inte fan vet jag...

I måndags var jag med JÖ och JP på Winnerbäck på Hovet i Stockholm... det var bättre än jag förväntat mig. Med fyra stora stark och en 8:a gin o tonic innanför my body, stod jag bland 10.000 andra människor o gungade i takt med Lasses sköna beats o texter.
Ingen lämnades oberörd.
Skitbra.

Så bra att det är värt att lägga in en skön Winnerbäcklåt så här i vintermörkret. Winnerbäck har aldrig varit rädd för att skriva det han känner o tycker. Denna sång är en riktig pungspark till den eller de som tar åt sig.
I sin dystra melankoli är låten dessutom förbannat bra rent musikaliskt....riktigt bra.















så e det...

Riktigt riktigt roligt.

Två katter pratar ut om sin relation...







så e det...

Kallt nu.

Stressrelaterade sjukdomars högtid närmar sig med stormsteg. Den eviga jakten på "julstämning" har börjat.
Julens budskap 2009 är glädje...ja, alltså köpglädje. O mys vid julbord med släktingar och stickade koftor.
Glädje och värme genomsyrar allt vi ser och gör.

Eller?

Nej...nånting e fel.
Riktigt fel.

Eller som en god vän skämtsamt sa en gång: "Det är inte jul förrens far har spytt i granen!"
Tyvärr ligger sanningen närmre detta än vad de flesta kan ana.

Och det förbannade tjatet om: "...usch det ÄR så stressigt med julklappsköp, klä granen, handla mat etc."
Skit i det då!
Men det ÄR ju så mysigt med julen och traditioner...
Ja, kanske.


Julen..
Stockholmskommunernas patetiska men tappra försök att smycka sina blöta torg i grå förorter med granar o belysning o annat tingeltangel.
Som att sminka ett Vårtsvin.

Det är bara yta.
Svensson...det är bara yta.

Djupet består. Dina grannars ungar blir fortfarande skändade och tafsade på av farbror Kurt under julfesten med kusinerna från västkusten.
O kärringen på våning 1 i ditt hus som traditionsenligt åker på ett kok stryk under juldagen av hennes feta impotenta gubbe, hon som sedan springer ut på gården i bara underkläder och ropar på hjälp.

På granngården står de igen, de två syskonen på 7 och 10 år, lekandes med en gammal kundvagn de hittat i en buske vid lekplatsen. De vågar ikväll inte gå hem, risken att pappa e full o våldsam gör att de hellre trotsar 10 minusgrader utan mössa och långkallingar i 5 timmar...han, pappa, somnar runt 22 ju, utmattad av sina slag mot mamma och garderobsdörrarna man bytt ut 4 ggr på ett år. Julklappar är någonting klasskompisar får och berättar om första dagen efter jullovet.

Och "SkrotBertil", ni vet han som bor i soprummet med en säng gjord av wellpapp...bland återvinningstunnor och råttor, "SkrotBertil" och råttorna slåss om maten du nyss slängde för den var "konstig i lukten".
Han som käkar ur soptunnor på Centralen och alltid har nerpissade byxor. "SkrotBertil" som vet var han ska leta efter hyfsat hela kläder vid återvinningscentraler.

Och "Den gamla damen" på tredje våningen som alltid alltid ler i hissen och säger: "Usch vilket väder vi har..." Du svarar oftast artigt och ler försiktigt.
"Den gamla damen" som med sin rollator rotar runt bland rabatterna både höst o vår, för att hon vill ha det lite fint för er som bor där.
"Den gamla damen" som alltid ger ungarna hårda karameller efter hon handlat i den lokala Ica-butiken.
Ni vet... hon som sedan sitter ensam på julafton med TV:n som enda sällskap.
Hon har under dagen gjort sig besväret att tillaga en janssons frestelse, lite köttbullar och rödbetsallad och i dag unnat sig en trisslott som julklapp till sig själv.
Den gamla damen på våningen ovanför som undrar varför hennes barnbarn inte längre hör av sig annat än via ett julkort skickat från andra sidan stan där hon bor.
Hon som sedan sitter på julaftonskväll och vars enda önskan är, att telefonen ska ringa och någon vill önska henne en god jul.....

Och Jocke. Jocke som inte sett sin pappa sedan hösten 2004 då Jocke fyllde 11 år. Då lovade Jockes pappa att de skulle träffas o fiska med pappas nya båt, men som sedan visade sig blivit utbytt mot en påse heroin på finlandsfärjan. Jocke vars mamma är alkoholiserad och sluddrar något om att: "på julen då ska varenda jävla unge bara hålla käften." Jocke, han som sedan under julaftonsnatten sätter sig på tunnelbanans blå linje och åker i timmar bara för att komma bort från skiten. Hans kompisar messar o visar sina nya julklappar via mms och han själv har tidigare tagit kort på någon ny mobil i ett skyltfönster som han säger att han fått men sedan ska byta in mot pengar ist. Jocke som inte firat jul sedan 2002 hemma hos faster Karin i Nynäshamn.



..."men det är så mysigt med julen"...




så e det...