mackesblogg

I dag hade jag ett sällsamt möte med två män som mötte pendlare i tunneln mot pendeltåget. De hade en en lika sällsam uppgift. De ville dela ut flygblad/reklam blahiblaha.
De var/är moderater.

Fine.

Jag sa: Ehh..är inte så intresserad faktiskt. Den ena killen svarade då: jasså..jaha..så du bryr dig inte alltså?

?

Den jävla hönsröven försökte plocka poäng genom att spela märkvärdig och dryg. Vad han inte visste var: Fel kille, fel morgon.

Jag stannade upp och frågade vad han menade. Han svarade: Ja..alltså du verkar inte bry dig hur det ska gå för Sverige i framtiden..eller?
Jag: Att jag inte är intresserad av din information betyder ju inte att jag inte bryr mig om hur det ska gå för Sverige i framtiden...eller?
Han: Jo..om du väljer att inte läsa det jag har så gör du det...


?

Denna lilla lustiga herre hade en måndagmorgon utmanat mig på en verbal duell.
MEN, jag samlade mig och visste att en diskussion bara skulle leda till missade tåg och en förmodad anmälan om våld mot en fjäskande valarbetare...

Huuuuuuuuur som helst... Andra uppmärksammade saker den gångna veckan är hur märklig dresscode man har i Märsta och Upplands Väsby. Många många killar...inte alla.. har följande: "liten-tuppkamsfrisyr-anno-2001." Till detta bär man gärna en urtvättad hoodtröja med tribalmönster alternativt en Jack&jones tröja som 85% av de med samma frisyr bär. Doftmarkeringar sker genom spännande och "nya" alster som "Davidoff" eller t.ex muskparfymer.... Axe är också ganska vanligt. Alltså inte bara deodoranten. Nänä, hela kittet, duschtvål, deo och after shave. Till detta har man också maneér. Dvs, man går på ett speciellt sätt. Tänk dig att du har en sjukdom i innerörat och måste gunga varje steg du tar, dessutom ser du dåligt och kisar konstant. Pricken över I:et är att, så långt det är möjligt, träna endast överarmar och bröst. Vilket inte sällan resulterar i kroppar som liknar..ja...jag vete faan.

Den kvinnliga motsvarigheten ser ut ungefär så här: Hon har tatueringar på mkt omsorgsfullt placerade ställen, axeln, ena tutten samt vaden. Fjärilar, ödlor och namn på barnen vars far inte figurerar i vardagslivet är mkt vanligt förekommande. Hon varvar mysbyxor med tajta vaginal-infektions-byxor, korta toppar som avslöjar på tok för mycket av en graviditet för fem år sedan. Skorna är slitna tygskor som egentligen inte fyller någon funktion annat än att gå och handla i. Vid speciella tillfällen trycker hon dock ner fossingarna i högklackade skor hon köpt på rea för att "de var ju så billiga..och snygga". Dofterna skiljer sig från männens och hon har inte sällan dyra parfymer som "äpplet" och när hon vill "lyxa till det" lite extra tar hon på sig Paris Hiltons senaste, drar en cigg som blandas med doften i kläderna av billigt sköljmedel från eldorado...

Jajaja....jättejättetaskigt...my ass.

Najnaj... Och snart, i september, börjar Idol 2010.
Och ja, jag vet...jag sitter också där...ju.




så e det...

Efter bara två dagar på jobbet drabbades jag av den klassiska sommarförkylningen...eller som MO beskrev det: "Inte konstigt när han inte druckit alkohol på 2 dagar"..
Njae, inte så.
Men alla de jävla äckliga människor som inte kan ge faan i att snyta sig i händerna och sedan ta i varenda fysisk sak på pendeltågen, anser jag är de som givit mig denna förkylning.

Veckans utmaning har varit att INTE bli förbannad på alla människors politiska ställningstaganden. Arga MUF:are som vid 19 års ålder redan bestämt sig för att pengar ger lycka så länge man har dem själv.
Andra kuligheter är att min tjänst, efter 4 ÅR, äntligen kommit tillbaka på rimlig nivå..90% med en löneförhöjning. Och ja kära okunniga nyexade kth-studenter, i Sverige finns det yrken som bara KAN erbjuda tjänster på 90% och dessutom KAN man trivas med dessa yrken trots den något knappa lönen.

I affären idag stod det en äldre dam framför mig och skulle lägga upp sina varor på rullbandet (?). Hon tog god tid på sig och jag var varm, svettig och fullproppad med ipren och alvedon, vilket resulterade i jättejättedålig mage. Jag ville alltså hem fortast möjligt och, så att säga, lätta på trycket.
Häpp!

Damen ifråga hade inte, tror jag, tvättat sig på länge. Hon luktade...ja..majonäs.
Min känsliga näsa och kvackmagade alter ego gjorde då en tvärvändning i kön och "låtsades" ha glömt något att lägga i varukorgen. Alltså, jag är så patetisk att jag hellre än att stå där o lukta på odörer från illa tvättade människor, låtsas ha glömt nån vara och vänder på klacken och går tillbaka in i affären! Innan jag tar detta beslut säger jag ganska svenskt och ursäktande: Nämen..va fasiken. Nu GLÖÖÖMDE jag ju det viktigaste. Ler åt tjejen bakom mig, ursäktar mig och piper i väg.

Nu kan man tro att denna manöver var fiffig och genomtänkt..eller hur.
Inte alls.

När jag går tillbaka till kön med min fiktiva vara, ser jag att kön blivit mer än dubbelt så lång... och personen framför mig är en tvåbarnsmamma med barn som absolut definitivt har bestämt sig för: GLASS.
Det har inte mamma...

I 13 minuter står jag sedan bakom denna ömma moder och hennes barn och lyssnar på viljornas kamp blandat med snor, gråt och en totalt skitförbannad morsa i mysbrallor och en billig parfym blandat med ljuvlig doft av rök o fimp.

Under kvällen har jag frossat i chili con carne. Hur det kommer låta i morgon i den mörka nedre regionen som bara överskuggas av Mordor i sagan om ringen, kan jag bara gissa.
Kanske ska ge igen på de äckliga smitthärdarna i pendeltågsvagnen i morgon och låta dem ta del av min "kärleksbetygelse, över denna läckra rätt som ju chili faktiskt är...




så e det...

Sommarens sista suck närmar sig.
Det är med visst vemod jag sitter med en whiskey i min hand och skriver raderna på en skärm framför mig.
Poetiska världars förbannelse.

Mina nio veckor har gått fort..väldigt fort.
Jag har igen bemötts med misstro, kärlek, omtanke, cynism och allt däremellan. Som vi alla gör någongång i bland.
Höstdepressionernas förlovade land genomsyras redan nu av släpande fötter mot våt asfalt. Tomma blickar möts av påklistrade leenden och vi ser bara vårt egna nästa steg framför oss på vägen mot vardagen.

Din bordsgranne är inte längre intressent och berusade samtal om livet och jobbet ersätts av tystnad och sammanbitna ansikten...du går in i dig själv..som du alltid gör.
Brunbrända ansikten förvandlas sakta till grå skynken utan hopp.
Skratten från skålande människor i sommarskrud ebbar sakta ut och rosévinerna svalkar inte längre din strupe.
Solnedgången är förskjuten...bakåt... och stränders kärleksrop ekar tomt, du kan inte längre gräva ner dina fötter i sanden och blunda.
Måsarnas skri minner nu bara om stormande hav och vinden som obarmhärtigt piskar dina kinder. Vattenkrusningarna du lärt dig älska, bjuder nu upp till kamp och för en kort sekund ryser du av obehag.


Vi försöker desperat hålla greppet om vår existens i detta nu, men kapitulation är oundvikligt. Vi vet vad som kommer och förändringarnas tid går nu in i ett annat skede.


Jag vet inte hur eller varför, men mina tankar genomsyras av ett antiklimax värt namnet. Jag vill bara låta tiden passera och inte känna, låta hoppet om snabb förskjutning i tiden komma till mig...nu.













så e det...