måndagsföreläsning fortsättningen...
Jo men så vart det tisdag...
Gårdagens föreläsning följdes (inte helt oväntat) av en uppföljning under tisdagen. Vi samlades ett gäng pedagoger från olika skolor runt om i mindre grupper. sk.stationer. Vår station bestod av (kortklippta) äldre kvinnor haha..och 4 (FYRA) män?!! Hur som helst, vår grupp skulle med hjälp av två musikpedagoger på låg o mellanstadiet framföra rörelsemönster med hjälp av musik..ni vet så där som de leker fram på lågstadiet. Kul..
eller inte..
Efter 10 minuter känner jag hur mitt bröst spänns av stress och hur min onda sida börjar komma fram. Va fan, stå som en fåne o klappa händerna i takt till ledmotivet ur filmen pianot????
Jag fattade ingenting. Till saken hör att övningarna skulle främja lärandet hos barnen...?
Hur då? De var ju inte ens där?
Hur får jag en fjortonårig tjej på högstadiet att göra hoppsansteg innan en so.lektion?
I vår grupp fanns SJÄLVKLART den där människan som tar allt så in i helvetes seriöst (finns en i alla grupper),
Kvinnan, för övrigt, gjorde stor affär av att "få till det" innan vi skulle visa resten av grupperna vad vi åstadkommit.
men shit...stå inför en hel aula o göra hoppsansteg, cirklar med händerna, indiansmyga etc...
behandlingshem....
Hon, duktiga kvinnan, ville absolut att vi skulle öva en gång till innan visningen...sagt o gjort..
När det sedan var vår tur att ställa upp oss upptäcker jag att de steg vi lärt in är som bortblåsta!!
Jag blir helt paralyserad...musiken börjar o jag får smygtitta på de andra för att hänga med. När vi är klara..ja då börjar publiken applådera???????
Va?
Så fruktansvärt patetiskt.....
De andra grupperna hade gjort andra saker..sjungit, spelat instrument o sånt där.
Vi var tvungna att titta på dem också.. såklart..o applådera...
I mitt stilla sinne kommer jag på att här står ca 100 anställda från kommunen o gör hoppsansteg...o får betalt för det!!
jag hade nog hellre lagt min tid på planering, men vi hade ju sååååå trevligt...
Konklusion i dag: Överviktiga lärare som gör hoppsansteg bör inte applåderas, snarare ifrågasätta vår skolchefs intentioner. Jag menar, tror han att vi genom detta ska få våra elever att uppnå målen i skolämnena?
Jag känner mig inte så elak i dag, snarare trött. Trött på dumma människor som inte ser ironin i sina egna gester... Vuxna människor som tycker att de utfört ett dagsjobb genom hoppsansteg, trött på den skitdåliga skolmaten ungarna serveras, trött på arbetskamrater som bajsar på personaltoaletten i personalrummet varenda jävla lunchrast (nåndag ska jag ta den fan på bar gärning). Jag är medveten om att man bajsar på toaletter, men måste personen göra det samma tid varenda varenda dag..på samma jävla toalett..? Där personen VET att under samma tid är chansen OTROLIGT stor att övriga medarbetare kommer besöka denna toalett...
jaja...en dag i morgon också.....
Gårdagens föreläsning följdes (inte helt oväntat) av en uppföljning under tisdagen. Vi samlades ett gäng pedagoger från olika skolor runt om i mindre grupper. sk.stationer. Vår station bestod av (kortklippta) äldre kvinnor haha..och 4 (FYRA) män?!! Hur som helst, vår grupp skulle med hjälp av två musikpedagoger på låg o mellanstadiet framföra rörelsemönster med hjälp av musik..ni vet så där som de leker fram på lågstadiet. Kul..
eller inte..
Efter 10 minuter känner jag hur mitt bröst spänns av stress och hur min onda sida börjar komma fram. Va fan, stå som en fåne o klappa händerna i takt till ledmotivet ur filmen pianot????
Jag fattade ingenting. Till saken hör att övningarna skulle främja lärandet hos barnen...?
Hur då? De var ju inte ens där?
Hur får jag en fjortonårig tjej på högstadiet att göra hoppsansteg innan en so.lektion?
I vår grupp fanns SJÄLVKLART den där människan som tar allt så in i helvetes seriöst (finns en i alla grupper),
Kvinnan, för övrigt, gjorde stor affär av att "få till det" innan vi skulle visa resten av grupperna vad vi åstadkommit.
men shit...stå inför en hel aula o göra hoppsansteg, cirklar med händerna, indiansmyga etc...
behandlingshem....
Hon, duktiga kvinnan, ville absolut att vi skulle öva en gång till innan visningen...sagt o gjort..
När det sedan var vår tur att ställa upp oss upptäcker jag att de steg vi lärt in är som bortblåsta!!
Jag blir helt paralyserad...musiken börjar o jag får smygtitta på de andra för att hänga med. När vi är klara..ja då börjar publiken applådera???????
Va?
Så fruktansvärt patetiskt.....
De andra grupperna hade gjort andra saker..sjungit, spelat instrument o sånt där.
Vi var tvungna att titta på dem också.. såklart..o applådera...
I mitt stilla sinne kommer jag på att här står ca 100 anställda från kommunen o gör hoppsansteg...o får betalt för det!!
jag hade nog hellre lagt min tid på planering, men vi hade ju sååååå trevligt...
Konklusion i dag: Överviktiga lärare som gör hoppsansteg bör inte applåderas, snarare ifrågasätta vår skolchefs intentioner. Jag menar, tror han att vi genom detta ska få våra elever att uppnå målen i skolämnena?
Jag känner mig inte så elak i dag, snarare trött. Trött på dumma människor som inte ser ironin i sina egna gester... Vuxna människor som tycker att de utfört ett dagsjobb genom hoppsansteg, trött på den skitdåliga skolmaten ungarna serveras, trött på arbetskamrater som bajsar på personaltoaletten i personalrummet varenda jävla lunchrast (nåndag ska jag ta den fan på bar gärning). Jag är medveten om att man bajsar på toaletter, men måste personen göra det samma tid varenda varenda dag..på samma jävla toalett..? Där personen VET att under samma tid är chansen OTROLIGT stor att övriga medarbetare kommer besöka denna toalett...
jaja...en dag i morgon också.....
måndagsföreläsning..
Jo så var det måndag igen då..
Denna vecka inleds med en föreläsning på kulturum i märsta (arlandagymnasiet). Och morgondagen ska ägnas åt betygskriterier.
När jag min vana trogen dyker upp en aning sent så möts jag av min goda vän och kollega (vi kallar honom j). Som generöst på rasten erbjuder mig sin fralla. Han gillar inte frallor speciellt...i alla fall inte mitt på dagen. När återsamlingen sker och vi sätter oss tillrätta i den överdimensionerade salen ser jag till min fasa att kortklippta medelålders kvinnor är majoritet av de som är där! Varför är det så?
Varför är ca:60% av de kvinnliga pedagogerna kortklippta, med någon slinga här o där... glasögon på nästippen o med en lätt övervikt? Gråhåriga, blonda, en del mörka osv...men kortklippta..varför? jag förstår det inte.
När jag gick i skolan var det nästan samma sak, mönstret har inte ändrats särskilt mycket genom åren. Ofta tycker de också samma saker, samma intressen o samma typ av humor. m.a.o torr och subtil.
J och jag kom på att det hade varit roligt om någon rest sig upp och skrikit "klamydia"...för vem fan skulle göra det, o vem fan skulle förstå det roliga i det..förmodligen ingen. Men det hade väckt reaktion och föreläsningen hade med ganska stor sannolikhet fått en annan vändning. kanske hade någon bett den personen gå ut.. ja jävlar vad kärringarna hade fått att snacka om hemma med gubben vid middagsbordet. För att inte tala om vad morgondagens samtalsämne skulle mynna ut i :) Tänk er: Men Berit, visst var han lite konstig som skrek det där? Ja du Lena, jag tycker det var fruktansvärt barnsligt. Jag hoppas hans chef ger honom en riktig åthutning. Eller vad tycker du Anna? etc etc..
Ordet Klamydia skulle för alltid hos dessa medelålders kvinnor betyda något helt annat än vad det egentligen gör...
hehe.
En anna sak vi hade roligt åt är hur olika intresserade vi är då vi sitter där o lyssnar. En del sover (faktiskt) andra sitter o ritar eller tänker på vad de ska ha till middag. Vissa sitter o suger i sig varje liten droppe information och tror på fullaste allvar att de kommer "utvecklas som pedagoger" bara de lyssnar och tar in så mycket som möjligt..jättekul ju..
Själv satt jag o funderade på hur det skulle se ut om alla som var där satt nakna.. wow..vilken grej. Tänk er ca: 250 människor sitta nakna i en gigantisk aula... o se intresserade ut hahahaha..
Tjocka, smala, fula, snygga.....
Ja jag vet, mitt intellekt torde begränsas till en halvapas intellekt vid dessa bisarra tankar. Men det är mitt sätt att nå mitt "happy place" vid fruktansvärt tråkiga dagar som är relaterade till jobbet.
Dagens blogg har nog inget syfte..tror jag..
Denna vecka inleds med en föreläsning på kulturum i märsta (arlandagymnasiet). Och morgondagen ska ägnas åt betygskriterier.
När jag min vana trogen dyker upp en aning sent så möts jag av min goda vän och kollega (vi kallar honom j). Som generöst på rasten erbjuder mig sin fralla. Han gillar inte frallor speciellt...i alla fall inte mitt på dagen. När återsamlingen sker och vi sätter oss tillrätta i den överdimensionerade salen ser jag till min fasa att kortklippta medelålders kvinnor är majoritet av de som är där! Varför är det så?
Varför är ca:60% av de kvinnliga pedagogerna kortklippta, med någon slinga här o där... glasögon på nästippen o med en lätt övervikt? Gråhåriga, blonda, en del mörka osv...men kortklippta..varför? jag förstår det inte.
När jag gick i skolan var det nästan samma sak, mönstret har inte ändrats särskilt mycket genom åren. Ofta tycker de också samma saker, samma intressen o samma typ av humor. m.a.o torr och subtil.
J och jag kom på att det hade varit roligt om någon rest sig upp och skrikit "klamydia"...för vem fan skulle göra det, o vem fan skulle förstå det roliga i det..förmodligen ingen. Men det hade väckt reaktion och föreläsningen hade med ganska stor sannolikhet fått en annan vändning. kanske hade någon bett den personen gå ut.. ja jävlar vad kärringarna hade fått att snacka om hemma med gubben vid middagsbordet. För att inte tala om vad morgondagens samtalsämne skulle mynna ut i :) Tänk er: Men Berit, visst var han lite konstig som skrek det där? Ja du Lena, jag tycker det var fruktansvärt barnsligt. Jag hoppas hans chef ger honom en riktig åthutning. Eller vad tycker du Anna? etc etc..
Ordet Klamydia skulle för alltid hos dessa medelålders kvinnor betyda något helt annat än vad det egentligen gör...
hehe.
En anna sak vi hade roligt åt är hur olika intresserade vi är då vi sitter där o lyssnar. En del sover (faktiskt) andra sitter o ritar eller tänker på vad de ska ha till middag. Vissa sitter o suger i sig varje liten droppe information och tror på fullaste allvar att de kommer "utvecklas som pedagoger" bara de lyssnar och tar in så mycket som möjligt..jättekul ju..
Själv satt jag o funderade på hur det skulle se ut om alla som var där satt nakna.. wow..vilken grej. Tänk er ca: 250 människor sitta nakna i en gigantisk aula... o se intresserade ut hahahaha..
Tjocka, smala, fula, snygga.....
Ja jag vet, mitt intellekt torde begränsas till en halvapas intellekt vid dessa bisarra tankar. Men det är mitt sätt att nå mitt "happy place" vid fruktansvärt tråkiga dagar som är relaterade till jobbet.
Dagens blogg har nog inget syfte..tror jag..
internetdejting?
Jahaja, då har man varit med på spraydate ett par månader. Den första tiden var det faktiskt ganska roligt, man studerade andras presentationer (främst de kvinnliga), och sållade bland alla vackra kvinnor :)
Efter ett tag började jag upptäcka att en del av dem hade konstiga och i bland orealistiska "krav", "önskemål" om hur den ev.mannen de möter ska vara...
Främst ska han vara "ödmjuk men/och manlig"... sedan får han gärna vara händig och inte sällan mörk och lång. hmm, ok. Sedan bör han ju vara barnkär, spontan och lite crazy, men fortfarande stå med båda fötterna på jorden. Inte sällan framgick det att han ävan bör ha en sk."stadgad ekonomi"...läs mycket pengar. Och framför allt, få det att "pirra" i hela kroppen ?? Efter detta insåg jag att den här mannen inte finns. Jag gick igenom hela min manliga bekantskapskrest (som är ganska stor) och insåg att den som kom närmst dessa "krav/önskemål"..ja.. han är gay!? haha...skitkul ju.
Vad vill jag då med detta? Jo följande: sopa framför egen dörr först. För inte tror väl kvinnor att de är svaret på alla mäns böner? Jag menar, HUR många tjejer/kvinnor har jag inte sett på spraydate som absolut inte skulle kunna leva upp till de kraven själva!! (ja, kanske inte händig då) :) men ni fattar.
Det verkar som att jag som man ska vara TACKSAM om en kvinna skriver till mig och vill ha kontakt, som om hon har offrat en del av sig själv och nu kräver en omdelerbar reaktion och ev. träff. Den attityden är det jag mötts av. Ja inte alla gånger, men många. Jag är fullt medveten om att många killar tror att de är kvinnans bönesvar... dessa kan jag tyvärr inte representera..
Hur som helst. Jag undrar därför hur spraydate ska kunna generera några förhållanden, kvinnorna där är inte bara kräsna, de siktar så högt att de tappar balansen o snubblar på sin egen orimlighet. Männen o sin sida är stundtals så otroligt naiva och fåniga att man som man nästan blir generad.
jaja..just det ja..konklusion: Vem fan på spraydate söker INTE någon som gillar ironisk humor??
Efter ett tag började jag upptäcka att en del av dem hade konstiga och i bland orealistiska "krav", "önskemål" om hur den ev.mannen de möter ska vara...
Främst ska han vara "ödmjuk men/och manlig"... sedan får han gärna vara händig och inte sällan mörk och lång. hmm, ok. Sedan bör han ju vara barnkär, spontan och lite crazy, men fortfarande stå med båda fötterna på jorden. Inte sällan framgick det att han ävan bör ha en sk."stadgad ekonomi"...läs mycket pengar. Och framför allt, få det att "pirra" i hela kroppen ?? Efter detta insåg jag att den här mannen inte finns. Jag gick igenom hela min manliga bekantskapskrest (som är ganska stor) och insåg att den som kom närmst dessa "krav/önskemål"..ja.. han är gay!? haha...skitkul ju.
Vad vill jag då med detta? Jo följande: sopa framför egen dörr först. För inte tror väl kvinnor att de är svaret på alla mäns böner? Jag menar, HUR många tjejer/kvinnor har jag inte sett på spraydate som absolut inte skulle kunna leva upp till de kraven själva!! (ja, kanske inte händig då) :) men ni fattar.
Det verkar som att jag som man ska vara TACKSAM om en kvinna skriver till mig och vill ha kontakt, som om hon har offrat en del av sig själv och nu kräver en omdelerbar reaktion och ev. träff. Den attityden är det jag mötts av. Ja inte alla gånger, men många. Jag är fullt medveten om att många killar tror att de är kvinnans bönesvar... dessa kan jag tyvärr inte representera..
Hur som helst. Jag undrar därför hur spraydate ska kunna generera några förhållanden, kvinnorna där är inte bara kräsna, de siktar så högt att de tappar balansen o snubblar på sin egen orimlighet. Männen o sin sida är stundtals så otroligt naiva och fåniga att man som man nästan blir generad.
jaja..just det ja..konklusion: Vem fan på spraydate söker INTE någon som gillar ironisk humor??
