mackesblogg

Sedan i onsdags har jag haft ont i en tand av och till.
Skitjobbigt.

I onsdags var jag på Historiska med ungarna...bland alla vikingaskatter och barnfisar, malde tanden o jag förmådde mig inte till att engagera mig så som jag borde. Svarade på tilltal med "mm", "jo visst", "japp" etc.
Min entusiasm var låg.
Väldigt låg.

I torsdags var jag i väg igen. Till gymnasiemässan i Älvsjö. Sveriges största för övrigt.
Där fick jag  stifta jag bekantskap med 4200 högljudda niondeklassare....!

Bland gratispennor och dateparfym stod jag och ville bara åka hem. Men ICKE. Där skulle jag befinna mig i 2 timmar...
2 hours....2...
Tre av våra elever vart hungriga och beslöt sig (utan min vetskap) att luncha på donken. Jag blev skitförbannad.
Inte för att de åt på Mc:skogsskövlare utan för att de bara drog i väg. Med ett nonchalant sms meddelar de sig en timme senare att de nu " e på väg tillbaka...
Jag orkade inte ens försöka vara myndig utan sa i stället att nu åker vi hem. På perrongen trängdes vi med ca: 300 andra
niondeklassare.
SJÄLVKLART hade SL ställt in det tåg vi skulle åka med.... Detta gör ju att efterföljande tåg har DUBBELT så många resenärer. Vi kliver ombord och..........inget händer.....

                                                             TEKNISKT FEL

7 min senare rullar tåget och jag drabbas av en mindre klaustrofobisk känsla. Jag föreslår för AK (vuxen) att vi ska gå av i Årstaberg o invänta nästa tåg. Hon svarade att det tänkte hon inte alls.
nähäpp.
Jag och tre elever gick trots detta av för att ta nästa tåg. Som  G I V E T V I S var försenat. När vi äntrar tåget hör vi i högtalarna: " observera, detta tåg tas ur trafik  vid Stockholm central".


                                                                             !!!!!?????

Vid detta ögonblick känner jag någon som knackar mig på axeln. Jag vänder mig och en av mina elever (manlig) tittar allvarligt på mig en lång stund och säger sedan: " Vad har du gjort!!?"
Jag svarade med ett gapskratt att jag inte visste och bad tusen ggr om ursäkt. Han köpte inte detta utan avkrävde mig en större ursäkt en så.

Min tand gjorde ont och vi skulle under eftermiddagen ha sedvanlig "fika" med tillhörande möte. Märk väl, inte möte med tillhörande fika!! Fika på vår skola är så viktigt, att om den uteblir så muttras det till höger o vänster: "jasså..jaha..så det vart inge fika i dag då..nääääähepp. Jaja, det får väl gå ändå, antar jag. Jomen..visst serru..jajamen."
Dagens "fikavärd" var LH.
LH är vår arbetsenhetsledare och således en av mina chefer.
På bordet stod massor av goda saker och.....polly!

I love polly.
Min tand does not love polly.

Jag fick därför avstå denna läckerhet och fokuserade i stället på skivad gurka. 
Sent på torsdag eftermiddag ringer jag folktandvården i Rotebro (efter tips från S), och låter ynklig. Kvinnan som svarade var mjuk och behaglig på rösten. Hon föreslog en tid på måndag klockan 10.00 vilket jag tyckte lät lysande.
Kort efter säger hon: "ja, din tandläkare blir Joannis".
Jag frågade stillsamt vad hon sa då jag, faktiskt, inte hörde riktigt. Hon upprepade sig och jag hör mig själv säga:

"Joannis?"
Hon säger då att han är grek. I mitt smärtrus får jag en celldelning och utbrister:

" Ja...men det ska nog funka "....

?

Hon säger med förvånad röst: "ehh..hur menar du?" Jag inser långsamt vad jag just sagt och försöker med: " ehh..ja alltså, det blir jättebra o så..med Joannis". En än gång undrar hon hur/vad jag menar och jag inser att jag målat in mig.

I ett sista desperat försök att reparera detta ytterst känsliga ämne säger jag följande: " Men jo, jag menar att han säkert är jättebra...oavsett var han kommer i från".
Hon svarar att visst är han det och börjar skratta. Pust...hon tog det med fattning och säger sedan med skrattet i halsen att vi syns på måndag.
Jag svarade att det gör vi.

Nu är jag trött och har precis kollat klart på Idol. Tandvärken har lagt sig en smula och jag funderar allvarligt på en kopp kaffe.




så e det...