Kvinna...
Har befunnit mig av och till på en dejtingsida ett tag.
Kul...i bland.
I min iver att förstå hur de (kvinnorna) tänker, började jag sakta rada upp de olika "demands" kvinnor har på de eventuella män de träffar..ja i alla fall på den sida jag menar.
Jag säger inte att någon har fel eller att någon har rätt...men jag ger en alternativ återspegling på nedanstående "krav".
Listan presenteras utan inbördes ordning.
HAN ska ha/göra/tycka etc:
1. Ambitioner.
Fine... ambitioner verkar vara en av de mest viktigaste egenskaperna hos en man i dag. Underförstått...han ska ha ett bra jobb och vilja sträva mot bättre. Han ska veta vad han "vill", underförstått igen... pengar ÄR EN avgörande faktor. Vare sig du vill det eller inte!
2. Händig.
Mannen ska enligt kvinnan vara händig. Detta innebär i praktiken att han ska kunna laga bilen samt snickra på stugan i en tight t-shirt en varm sommardag då "hon" kommer ut med en kall öl och fnissar lite lätt innan han sätter på henne så det visslar i sommarkjolen.
3. Social.
"Hon" vill att han ska kunna föra sig i alla situationer. Detta innebär INTE att han ska prata vid alla tillfällen. Detta ska vara programmerat från start.
4. Sportig.
"Han" ska enligt henne gilla viss form av sport. Främst segling, skidåkning och fjällturer. Hon tar ingen hänsyn till eventuell sjösjuka eller allergier. Detta ses som en svaghet och bör väl i rimlighetens namn kunna åtgärdas!?
Om inte, sätts han på hårda prov som att besöka det lokala gymmet eller följa med på promenader varenda jävla kväll. Allt för att stärka "relationen", tills hon en dag ser "Julio" i speedos på gymmet och prasslar med denna spänstiga spanjor i solariet. En Kåvepeninkur senare tar hon bladet från munnen och säger: "Du ser inte till mina behov...."
5. Shopping.
"Han" ska kunna följa med ut på stan i timmar och hjälpa henne att välja skor. Dock betyder hans åsikt inte ett skit, utan räknas mer som en utfyllnad i tristessen det är att shoppa själv. Nöjd låter hon sedan mannen få del av hennes glädje i form av en avsugning senare på kvällen.
6. Gilla resor...alternativt "upptäcka världen".
"Han" ska definitivt gilla att resa. Detta är ett minimikrav och ses i sammanhanget som ett krav som egentligen inte borde skrivas då det är så självklart. Gärna då till sydligare breddgrader (Thailand..suck) eller till alperna. Hon ursäktar detta med att: "visst kan man ha semester hemma i Sverige..absolut..någongång i alla fall". Detta är rent skitsnack. "Hon" vill upptäcka världen..Han lär snart upptäcka att ett extrajobb bör tas i beaktande inför nästa tripp till Maldiverna. Vilket hon i sin tur "stöttar"...fiffigt.
7. Inte vara rädd för att "binda" sig.
"Hon" låter sakta mannen förstå att en relation till slut inte handlar om att "ge o ta" eller kommunikation och lika villkor. "Binda sig" gör hon sedan om till: "du tänker inte på mina behov !" "Hon" vill ha bestämmanderätten fast mörkar det med sluga ordval som: "Älskling....i kväll får DU välja mat. Men tänk på att det är jag som ska handla efter jobbet!" "Han" låter sig fångas med i relationen och visar sin ömma mjuka sida genom att föreslå att de ska förlova sig..de älskar ju faktiskt varandra. Detta bestämmer inte mannen..det gör kvinnan...helt enkelt.
8. Intelligent.
"Han" ska vara hyfsat intelligent, men inte för intelligent..bara så där lagom. Risken att han överglänser henne kan hon inte ta, utan ser i stället till att läsa in sig på extrema och tråkiga ämnen att diskutera de första dejterna. Allt för att kolla "Hans" nivå. "Hon" tycker det är bra om han har åsikter, men ber också om att få tillträde i hans grundkolebetyg samt yrkesrekommendationer. Mest för att undvika att "Han" mörkat sin dåliga lön och skitjobb.
9. Ödmjuk
Detta är egentligen inte så viktigt för henne då ovanstående "krav" sammanfattar det mesta. Men med ödmjuk menar hon definitivt inte mesig. "Hon" vill att han ska se på världen med hennes ögon. Är en av hennes väninnor en jävla bitch så är det bäst för honom att han tycker likadant. Han ska kunna krama barn och djur, våga visa känslor och "ge av sig själv".
Problemet är bara att "Han" inte riktigt vet var gränsen går. Hon ger nämligen dubbla budskap. Han ska vara tuff o hård i ballen samtidigt som han ska vara en ömsint älskare, medlem i greenpeace och skänka pengar via sms till hemlösa hundar i Europa. Gränsen är hårfin.
Skulle "Han" mot förmodan inte lyckas med detta sätter hon honom i situationer som kräver enorm styrka, han tvingas träffa och gulla med hennes syskonbarn som har dunderförkylningar och grönt snor...allt för att "minsann lära honom".
10. sist men inte minst...en sexgud. På en dejtingsida mörkas detta ofta med "vältränad"!
"Hon" vill att han tillfredställer henne på ett sätt "som ingen annan kan"..... förutom Michel på Kreta sommaren -01.
Sexet är avgörande för de båda men för henne handlar det om fullständig dyrkan. Avviker han från den aktuella kvällens sexplan, får hon plötsligt ont i huvudet och ber honom kolla så att ytterdörren är låst. När han kommer tillbaka till sovrummet har hon redan somnat. Dagen efter försöker han på nytt och de båda är lite småkåta. Hon lägger sig i skedställning för att undvika den dåliga andedräkten och får åka karusell...i 2 minuter!
"Han" har nämligen en inbyggd faktor som gör att ett morgonknull inte får eller kan ta mer än 2 minuter. Detta är inget han kan styra över utan ligger i genpoolen. "Hon" väljer att visa sin besvikelse genom att låta honom "våtmoppa" golvet i alla rum efter att han dammsugit dem. I tysthet funderar han sedan på hur det kommer sig att det alltid är han som springer ner till soprummet med komposten?
Jahaja...
så e det...
Kul... eller: tycker han verkligen att det där är roligt?
Min humor består av....ja. Inte helt lätt att förklara.
MEN...
följande klipp är tveklöst det absolut mest roliga jag sett på säkert 10 år.
Pubertilt, barnsligt och otroligt naivt....men fy fan så roligt.
Skrattar du inte åt det här, så delar vi förmodligen inte samma typ av humor..eller så har du utvecklat den där sidan en del gör när de befunnit sig i tristess allt för länge.
Jag skrattade så jag grät åt dessa "snuttar".
Nr 1. Brian i "Family guy" blir anklagad av Lois för att ha ätit ur sopkorgen under natten. Han bedyrar sin oskuld men avslöjas ganska snart.
.
Nr 2. Peter och Quagmire ska delta i en "polisutbildning" och får i uppdrag att kroppsvisitera varandra. Quagmire som är känd för sin något "dekadenta sexlivsstil", ertappas här med både det ena och det andra.
så e det...
mitt jobb...
Detta gör de varje arbetsdag...år ut och år in.
Men...det finns alltid ett men.
Ingenstans..absolut ingenstans, har jag upplevt så jävla mycket gnäll som aldrig kommer upp till ytan. Man håller nämligen ner det på en nivå där det inte kan "ställa till det".
Ingen pedagog med vettet i behåll ifrågasätter de orimliga arbetsförhållanden man faktiskt stundtals har...man vågar inte.
Det finns någon slags "dold pessimism" som bara kan ventileras i den närmsta kretsen. Pedagoger är nämligen världsmästare i att låtsas som det regnar.
På min arbetsplats finns alltså HUR mycket åsikter som helst..och tankar... och funderingar..som bara rinner ut i sanden.
Inovativa lösningar ses ett problem och man undviker att diskutera obehagliga saker med varandra.
Man lider i det tysta.
Pedagoger visar aldrig känslor inför något de finner obehagligt eller annorlunda. Man vågar inte vara annorlunda.
I stället nickar man lite försiktigt mot varandra som ett tecken på att "vi vet, vi vet..men vi säger inget".
Denna mentalitet är så in i helvetes ingrodd och går inte sudda ut.
Den nyanställda unga pedagogen är alltid full av vilja och lust att förändra, men lär sig oerhört snabbt att förändring är obehagligt och kan, i värsta fall, orsaka diskussioner som blir hetsiga.
På mitt jobb får man inte ha hetsiga diskussioner....typ.
Man tystar ner viljan och lusten att vilja höras...
Men varför?
"tystmentaliteten" är fantastiskt märklig och kommer med största sannolikhet från "den gamla skolans hantering av obehagligeheter", då man med högburet huvud stegade in i en skolsal och visste att folket där ute i stugorna hyste enorm respekt för denna förnäma yrkeskår.
Stramhet var en underdrift! Man skulle bara vara där och lära ut kunskap till eleverna...inget mer.
Men i dag ska man dessutom lära ut varför man bör komma i tid..varför man inte ska slå någon annan..varför man inte ska förstöra andras saker..varför det inte är ok att spotta på en annan människa..varför man inte bör stjäla saker..varför man inte ska kalla sin bänkkamrat hora..varför man inte mobbar den som ser annorlunda ut...varför man bör äta för att orka med skolan....etc etc.
Jag hör ofta att lärarnas status är mycket låg...det är den på sätt o vis.
Men i grund o botten tror jag det handlar om den egna individens vilja och ansvar att göra den större igen.
Medicinen mot detta?
Börja höras och synas!
Säg för fan vad du tycker nån jävla gång... ventilera dina åsikter öppet...
Jag blir så trött...och ja, jag brukar faktiskt försöka ventilera..dock utan större framgång...typ.
så e det...
contact with my penis...
Gjorde ett IQ-test i går och blev en smula förvånad. jag har nog alltid ansett mig ha ett relativt högt IQ, vilket jag också hade. Hela 109!
Hoppsan Kerstin....det sket sig på mattedelen, men de övriga var lysande. mao, hade mattedelen varit lite lite lite bättre hade jag kunnat briljera med sisådär 115..jaja. Skitsamma.
"Jaha, han e en sån där självgod jävel som vill visa alla hur jääävla duktig han är.."
Eeh....bite me..
Till saken hör att jag inte bryr mig särdeles, MEN, det roliga i historien var att de också förklarade att mitt IQ var högre en hela 70% av Sveriges befolkning!? Detta förvånade mig.
Det innebär att jag kan sälla mig till 30% av svenskarna och slå mig för bröstet. IQ-snittet i Sverige är 100, i USA är det (inte helt oväntat) 98. I vissa länder i Asien är det så mycket som 110..wow.
Nåväl... så här lyder då följande tanke.
Avståndet från 98 till 100 är inte så stort, det skiljer lite men inte så mycket. Däremot är avståndet från 98 till 102 (vilket är det mest normala spannet i Sverige!) ganska mycket. Det finns en mer markant skillnad i logiskt tänkande etc.
Från 98 till mina 109 skiljer alltså 11. Om vi då leker med tanken att jag tar bort 11 från 98 (medel) så uppstår en fascinerande situation. Dessa 11 sk. "poäng" gör en mkt stor skillnad i intelligensen hos en individ..främst i logiskt tänkande samt språkbegåvning.
Den nya siffran är då 87. Detta är ett IQ som ca: 25% av svenskarna ligger kring.
Jag tror då... i min värld... att flertalet av dessa står att finna i Idoldeltagarna som år efter år vägrar inse sin bristfällighet i musikalitet.
Jag blir, på allvar, skitförbannad när jag ser dessa menlösa idioter stå där och bara vääägrar se bristen i sig själva..
buhu..tänker en del..."fyyy vad elak han är mot dessa människor som faktiskt vågar ställa sig där o göra bort sig för hela svenska folket"
...ehh .....nää!
Jag orkar inte ens försöka.
En del plojar sig genom sin audtition, det vet jag..men vääääldigt många kan på fullaste allvar inte förstå att de sjunger lika bra som en röv suger!
Med förhoppningar kommer de dit..väntar i timmar..med sina drömmar. Kommer in till juryn som ser på dem och säger rakt ut att: Du kan inte sjunga bra!
Ja..då blir en del förbannade!!!??????
Om man åker till en uttagning till Idol då vet man väl för i helvete att man kan bli sågad. De har med största sannolikhet följt Idol genom åren o skrattat åt alla stackars jävlar som misslyckats.
Det är ju ingen nyhet att juryn väljer de som FAKTISKT KAN SJUNGA!
Nä fy fan..
ta alla dessa personer o skicka dem till gotska sandön. Där kan de sedan få en egen Idoltävling för inbördes beundran och eventuellt en del inavel.
Lägger därför in en audition som tveklöst är en av de bästa jag sett på Idol.
Anna är bara 16 år, beundransvärt, o vet ni vad..... hon KAN sjunga!
Jag hoppas jag hoppas jag hoppas att svenska folket röstar rätt detta år.
så e det...
people people..
ÄNNU en morgon i rusningstid och ännu ett försenat tåg. Jag skiter snart i att köpa månadskort.
Men.. i helgen har jag stiftat bekantskap med nya roliga "tankeissues".
En av dem var att jag skulle vilja slå en av spärrvakterna i Rotebro på käften så jävla hårt...faktiskt.
LB ringde i dag och berättade att hon drabbats av "efterdyningar" från sin Egyptenresa. Jag frågade om det "rann ut"?
Hon svarade att det var en underdrift hahahahaha...
Stackarn.
Själv har jag begåvats med en hjärncell som talar om för mig att jag MÅSTE duscha efter varje sådant besök på toan.
Fatta hur svårt det då blir att ligga i tält?!
Jag är ynklig..
Men i alla fall.. I kväll har jag smuttat vin och varit en smula sentimental. Jag lät mig ryckas med i en låt med/av stereophonics och tittade på kort från i somras. Jag var brun. Men brunast var nog MO. MO har för övrigt fötter som ser ut som "hobbitfötter" eller "kuntakinte-fötter" om man vill. Skitkul. MO berättade härom dagen att han börjat träna igen och jag kontrade med att det ska jag också göra..snart.
Då skrattade han...
Det gjorde jag också...
Hade föräldramöte i torsdagskväll. Vi (som jobbar i de två klasserna) samlades och peppade varandra innan vi gick till fight. Föräldrar till barn på högstadiet har en tendens att A: inte bry sig, eller B: bry sig så in i helvetes mycket. Aldrig lagom!
Naaaj... nu blir det en nattmacka och te innan Macke ska sova...typ.
så e det...
suck.
I dag kom jag till jobbet lite senare, var o lämnade min grabb på centralen.
På jobbet möttes jag i vanlig ordning av skrikande ungar o trötta lärare... Våra elever ( i klassen jag jobbar) hade musik i dag... Dessa barn har i vanliga fall liiiiiite svårt med ordning och ljud.
I dag skulle de spela trummor!
I rest my case.
Släpandes min slitna väska åkte jag hem med pendeln runt 15 och handlade mat.
Tråkigt.
Kom hem och åt.
Tråkigt.
Tittade lite på tv.
Tråkigt.
Gick in på msn.
Tråkigt.
Somnade en stund.
Skönt.
Singellivet bjuder inte på större överraskningar än "fredagsmys" med kebabtallrik och ett glas vin.
Man sitter där och förundras över "tvåsamhetens" mystik. Alla lyckliga jävla par som frottérar sig med vardagslyxen i en omfamning efter "knullet".
Värst e nog på stan...där går de.. håller varandras händer och "strålar" så jääävla mycket. Man visar sin lyckliga sida för de "ensamma stackars jävlarna" och är "oövervinnerliga"...
Nej..jag ÄR inte bitter...väl?
eller?
Jaja... singellivet har sina fördelar.
Jag går upp när jag vill på morgonen.
Jag fiser när, hur och var som helst.
Jag tar en bärs när jag vill.
Jag "våtmoppar golvet" när fan jag vill.
Jag ber inte om lov att få se champions leauge.
Jag sexar när jag vill. ( njaa..typ)
Jag kan åka i väg över helgen utan att behöva ta hänsyn till svärföräldrar som vi MÅSTE hälsa på.
Jag behöver inte fråga om det är ok att dra en vecka på semester med kompisarna.
Jag avgör själv vilken räkning som är viktigast.
Jag köper precis vilken jacka jag vill.
Jag handlar utan lov på pressbyrån om jag inte orkar ta mig till ica på väg till pendeln.
Jag sjunger hur högt jag vill oavsett tid på dygnet.
Jag köper hyfsat skithuspapper för att ist lägga pengarna på svindyrt tvättmedel.
Jag kan ramla hem från tipsfesten med kompisar o somna i hallen utan onda blickar dagen efter.
Jag får välja lördagsgodis själv.
Jag kan spela MIN musik när jag vill.
Jag kan kolla på tv huuur länge jag vill utan att störa någons nattsömn.
Jag sorterar vad fan jag vill.
Jag avgör när min favvomyströja bör skänkas bort.
Jag köper en kaffe med bulle på pressbyrån varje dag om jag så behagar.
Jag bestämmer fullständigt vilka tavlor jag vill ha på väggarna.
Jag avgör definitivt vilka möbler som passar var.
Jag går hemifrån och kommer hem precis när jag vill.
Jag anser själv när disken bör tas om hand.
jag slipper all jävla kohandel.."om jag gör det så får faktiskt du gör detta".
Men..
trots det...så vet vi ju nog att i bland vorde det rätt skönt om någon kom fram o sa: "Hörru...ska vi välja lördagsgodis tillsammans?
Suckelisuck.
så e det...
på en gata...
Jag lyssnade en stund och förstod att den korpulenta mannen som satt där i solgasset med sitt röda skägg, hade någonting som skiljde sig från de andra...han spelade och sjöng fullständigt magiskt.
Med sin skrovliga röst tog han med alla som stannade upp på en resa in i harmoni o lugn. Han bytte ställning i bland och drack lite vatten..pysslade med sina hemmagjorda skivor (hemstudio) o la dem tillrätta så att folk skulle kunna få chansen att köpa ett ex eller fler. Jag beslöt mig för att, även jag, köpa en av hans skivor. Jag frågade vad en skiva kostade och han svarade på "grov" engelska att de kostade 100 spänn. Jag la pengarna i hans hand, tog min skiva och gick därifrån..nöjd. När jag kom hem la jag skivan genast i cd-spelaren och började lyssna. Något besviken då ljudet inte alls var så bra som på en vanlig skiva. Men efter en stund kände jag att det faktiskt inte spelade någon större roll.
Hans tolkningar av kända låtar var så bra gjorda att jag faktiskt efter ett par låtar inte längre reflekterade över det skitdåliga ljudet.
Året var 2004.
4 år senare får jag veta att han blivit inbjuden till svt och ett program som heter/hette "Doreen 21.30".
Där satt han igen... lugn o harmonisk..som vanligt.
Hans tolkning och version av U2:s låt "one", är så sällsamt bra gjord...att jag börjar fundera på om det är en av de bästa jag någonsin hört.
så e det...
