2010
Ja, gott nytt år...ju
...sista blogginlägget för i år.
jag har funderat på hur ett bloggår bäst kan avslutas. Har inte funnit några hyfsat bra svar...tills idag.
Med bitter cynism och en gnutta verklighet betraktar jag min värld....ju.
Dock inte utan humor och distans, inbillar jag mig i alla fall.
Min värld är full av människor och händelser som avlöser varandra. Människor som är lyckliga..som är olyckliga.
Mina vänner...de jag bara träffat i flykten.
Min värld...full av berusning av både skönhet och alkohol.
Jag har inte åstadkommit allt jag tagit mig för..men en del.
Jag har skrattat och gråtit, sprungit och stått still.
Jag har hedrat de jag älskar och negligerat de jag misstror. Jag har svurit och jag har vunnit.
Jag har lyssnat och hörsammat, men även lämnat i tystnad och vemod.
Jag har orkat och varit stark. Jag har varit svag.
Jag har funnit och jag har tappat.
jag har inte slagits för allt jag tror på, men inte heller glömt.
Jag har skådat med pessimism i tanken, men också hoppfullt.
2010 står inför oss och väntar....bara väntar på att tas i anspråk...
Jag sökte ett tag efter en "låt" som kunde summera året i en enda mening eller i ett enda stycke. Detta visade sig vara betydligt svårare än jag kunde ana.
Men så...
Med visst eftertryck summerar nedanstående stycke ett år av det jag egentligen bloggar om.
Och jag vet att vissa av er läsare kommer älska detta...andra kanske bara gilla..o en del inte alls.
En fantastisk liveinspelning (cover) på en av de vackraste ballader som finns, "Fake plastic trees", med Radiohead.
Jag hade en diskussion med en god vän för ett tag sedan, om "vem man egentligen är"... Inte helt lätt som bekant.
Detta summerar i alla fall "hur jag tänker"...iaf när jag skriver.
O du...ta dig tid.
Det är värt det..
A green plastic watering can
For a fake chinese rubber plant
In the fake plastic earth
That she bought from a rubber man
In a town full of rubber plans
To get rid of itself
It wears her out, it wears her out
It wears her out, it wears her out
She lives with a broken man
A cracked polystyrene man
Who just crumbles and burns
He used to do surgery
On girls in the eighties
But gravity always wins
And it wears him out, it wears him out
It wears him out, it wears him out
She looks like the real thing
She tastes like the real thing
My fake plastic love
But I can't help the feeling
I could blow through the ceiling
If I just turn and run
And it wears me out, it wears me out
It wears me out, it wears me out
And if I could be who you wanted
If I could be who you wanted
All the time
all the time
så e det...
Kommentarer
Postat av: fel
Man saknar verkligen att höra dig prata ibland.. Det var länge sen nu.
Postat av: Suss
Den träffade mitt i prick..
Gott Slut och ett Gott Nytt önskas du.
Trackback
