mackesblogg

då jag inte åker åkattraktioner så som karuseller etc. blev elevernas besvikelse ganska stor när de förstod att jag "bangade" för vilda musen...o allt va fan det heter.
MEN..däremot, hade vi skitkul ändå... ALLA var delaktiga i denna dags/kvällsutflykt.
Vi åkte klockan 14 från Märsta och kom hem...runt 22.

Jag har alltså i dag umgåtts med...pratat med...skrattat med sisådär...18-20 elever. Mer eller mindre.
Den som umgåtts med detta antal 15 och 16 åringar i så många timmar vet att det ställer höga krav på rätt andning i rätt ögonblick. Det är ju just ögonblicken det händer saker i deras värld.
Med yviga gester och enoooorm entusiasm berättar de om vad de ska åka o inte åka.
De skrattar...ler...o skrattar igen..
de är..


lyckliga.....


jag vart faktiskt..rörd... och berörd.

bara det att se hur de tog för sig av världen för bara en eftermiddag fick mig att känna hopp och lust inför det yrke jag valt. De engagerar sig i  varandra på ett öppet och ärligt sätt..de bjuder på sig själva och låter ingen komma på efterkälken..alla ska med.
Jag är helt vansinningt imponerad av deras välvilja mot sina medmänniskor och deras sätt att hantera situationer.

På något sätt känns det en smula jobbigt att de snart ska lämna skolan och bege sig ut i livet mot nya äventyr, samtidigt som jag verkligen vill att de ska ta för sig med liv o lust. Jag är helt övertygad om att dessa unga människor med framtidshopp kommer göra världen till en bättre plats med sin egenkomponerade kampsång de sjöng på bussen till centralen...hahaha... underbart.

Hur som helst.
Dagens blogg är en fingervisning om hur JÄVLA bra lärare de haft under årens lopp ( I salute you all) och hur skönt det är att det fortfarande finns föräldrar som bryr sig..och orkar bry sig.
Vi bombarderas dagligen av tråkiga nyheter om barn som far illa..skolor som skär ner...föräldrar som inte finns där...ungdomar som glider in på fel spår...lärare som är utbrända...socialförvaltningar som inte fungerar..pessimism mot/för ungdomars inställning etc.....

Men i dag...just i dag kände jag mig trygg med vetskapen att det går om man vill.
De har nämligen lärt sig, förvaltat och framför allt, kan hantera den viktigaste lärdom och kunskap de kan få...

ödmjukhet.

I mitt yrkes allra jobbigaste stunder..är en dag som denna just det som gör att allt slit betyder något.
och framför allt... är värt något.




så e det...