mackesblogg

Macke har börjat träna.

I dag gjorde jag armhävningar för första gången på 4 år.

aj.

Min son och jag har kommit fram till att hans pappa definitivt behöver "röra på sig". Detta efter helgens springande i Eriksdalshallen (karatetävling). Min son var inte särskilt stolt när hans pappa flåsandes med mycket ansträngd min satte sig tillrätta på en fällstol bredvid de andra föräldrarna o han frågar förvånat: "Vad har du gjort??"
Pappa svarar lika förvånat: "Köpt kaffe i kiosken...vadå?"

I går ringde han o berättade att han "bara" gjort 330 armhävningar under ett (1)! träningspass. Jag svarade att jag har gjort ungefär 330 armhävningar sammanlagt....på 37 år.
I somras hade han gjort 700 stycken på 40 minuter!!

Ehh...?

Han skrattade och sa då: "men pappa, allvarligt talat, du skulle må mycket bättre om du började träna lite".
Jag sa att jag dessvärre är smärtsamt medveten om detta.
Sagt o gjort.

30 armhävningar om dagen den första veckan. Sedan fler...tror jag.. 
De första armhävningarna ( runt 10 st.) gjorde jag utan större problem. De andra 20 minns jag inte. I ett töcken hörde jag mig själv svamla en massa rappakalja om att: "nu jävlar ska här tränas..liiite till bara...liiite till".....

Appropå kondis o styrka.
I tisdags, när våra elever hade idrottslektion med redskapsgymnastik, säger en av mina kollegor följande: " Hörru...kan du hjula eller?"
Jag svarade att sjävklart kan jag hjula......ju.
En utmaning jag INTE kunde låta gå förbi. Jag kastade mig nedför trappan och skulle minsann visa både ungar och kollegor hur fan man hjular.
Inte uppvärmd ett skit ställer jag mig på golvet, tar sats och sträcker ut hela min kropp och hjular utav bara helvete..
en gång vill säga.

När jag står med handflatorna i golvet och sträcker ut benen känner jag plötsligt en djävulsk smärta i bakre delen av högra låret.
Det gör fruktansvärt ont men stoltheten tar överhand och utan ett ljud fullföljer jag rörelsen och rör inte en min. Jag tittar upp på läktaren och ser till min fasa att kollegan som skulle titta, sitter och tittar åt ett annat håll!??
Då utbrister hon: "va...? förlåt jag såg inte..kan du göra det igen?"

Ofantligt korkad och fantastiskt medveten om hur ont det skulle komma att göra, så gör jag det en gång till....!!??

När jag fullföljt utmaningen fick jag beröm och frågor som: " gör det inte ont när du inte är uppvärmd?".
Jag låtsades inte höra och svarade att det nog var dags för lunch nu.




så e det...