på en gata...
... hörde jag första gången Dave Stewart, en trubadur som varje år besöker Stockholms gator och spelar på sin gitarr o sjunger. Jag stannade upp bland alla stressade människor och tyckte mig höra något väldigt väldigt speciellt. En röst helt olik alla andra "musikanter" som trängs längs väggarna på Drottninggatan...
Jag lyssnade en stund och förstod att den korpulenta mannen som satt där i solgasset med sitt röda skägg, hade någonting som skiljde sig från de andra...han spelade och sjöng fullständigt magiskt.
Med sin skrovliga röst tog han med alla som stannade upp på en resa in i harmoni o lugn. Han bytte ställning i bland och drack lite vatten..pysslade med sina hemmagjorda skivor (hemstudio) o la dem tillrätta så att folk skulle kunna få chansen att köpa ett ex eller fler. Jag beslöt mig för att, även jag, köpa en av hans skivor. Jag frågade vad en skiva kostade och han svarade på "grov" engelska att de kostade 100 spänn. Jag la pengarna i hans hand, tog min skiva och gick därifrån..nöjd. När jag kom hem la jag skivan genast i cd-spelaren och började lyssna. Något besviken då ljudet inte alls var så bra som på en vanlig skiva. Men efter en stund kände jag att det faktiskt inte spelade någon större roll.
Hans tolkningar av kända låtar var så bra gjorda att jag faktiskt efter ett par låtar inte längre reflekterade över det skitdåliga ljudet.
Året var 2004.
4 år senare får jag veta att han blivit inbjuden till svt och ett program som heter/hette "Doreen 21.30".
Där satt han igen... lugn o harmonisk..som vanligt.
Hans tolkning och version av U2:s låt "one", är så sällsamt bra gjord...att jag börjar fundera på om det är en av de bästa jag någonsin hört.
så e det...
Jag lyssnade en stund och förstod att den korpulenta mannen som satt där i solgasset med sitt röda skägg, hade någonting som skiljde sig från de andra...han spelade och sjöng fullständigt magiskt.
Med sin skrovliga röst tog han med alla som stannade upp på en resa in i harmoni o lugn. Han bytte ställning i bland och drack lite vatten..pysslade med sina hemmagjorda skivor (hemstudio) o la dem tillrätta så att folk skulle kunna få chansen att köpa ett ex eller fler. Jag beslöt mig för att, även jag, köpa en av hans skivor. Jag frågade vad en skiva kostade och han svarade på "grov" engelska att de kostade 100 spänn. Jag la pengarna i hans hand, tog min skiva och gick därifrån..nöjd. När jag kom hem la jag skivan genast i cd-spelaren och började lyssna. Något besviken då ljudet inte alls var så bra som på en vanlig skiva. Men efter en stund kände jag att det faktiskt inte spelade någon större roll.
Hans tolkningar av kända låtar var så bra gjorda att jag faktiskt efter ett par låtar inte längre reflekterade över det skitdåliga ljudet.
Året var 2004.
4 år senare får jag veta att han blivit inbjuden till svt och ett program som heter/hette "Doreen 21.30".
Där satt han igen... lugn o harmonisk..som vanligt.
Hans tolkning och version av U2:s låt "one", är så sällsamt bra gjord...att jag börjar fundera på om det är en av de bästa jag någonsin hört.
så e det...
Kommentarer
Trackback
