mackesblogg

Olalalala.....


Veckans frågor tillägnas alla de som redan vet svaren men "rent moraliskt" konsekvent vägrar erkänna att de, faktiskt, vet svaren.

Vem är jag 1.

Jag har ofta en frisyr som påminner om en hockeyfrilla men är en  "lite" snällare frisyr, jag är tyvärr inte medveten om att frisyren som dök upp 2003, faktiskt försvann 2005. Att jag ser ut som en tjeckisk hockeyspelare gör inget, då jag helt enkelt inte vet så mycket om hockey.
Jag bär ofta starkt muskdoftande parfymer för att dölja min något kryddiga mathållning samt enorma svettansamling under sena nätter på nattklubbar i Stockholm. Jag gillar glittriga saker och anser att en skitdyr bil är bättre än ett hyfsat boende.
När jag åker pendeltåg tittar jag runt i vagnen som om jag vore förföljd och blinkar nervöst som en följd av mitt dåliga självförtroende. Detta försöker jag dölja genom en cool attityd och något aggresiv utstrålning. Mina kläder är ofta en storlek för stora för att dölja min något magra kropp, vilket också är en förlängning av min sargade självkänsla. Min gångstil, under tidigare skolår, påminner om dysfunktionella på en utflykt med samhall.
Vanliga fraser och uttryck jag använder är: " Din mamma."

Vem är jag 2.

Jag sätter stort värde i/på pengar och beundrar människor som har just pengar. Jag konfronteras ständigt med/av min något homoerotiska inställning till foundation samt androgyna klädval innan utgång på klubb. Där jag för övrigt bara dricker en stor stark. Senare byter jag skepnad och slukar kokain som lördagsgodis.
Mina sportintressen sträcker sig vanligast till skidresor i Alperna, men kan även, om vännerna gör det samma, tänka mig en vecka eller två i Åre. Sommaren tillbringas inte sällan på västkusten i pappas "skattepengarsegelbåt" och sedvanligt avslutas detta med tennisveckan i Båstad, där för övrigt mina närmsta vänner knullar hubbabubbafjortisar medans jag tittar på och filmar med mobilen. Knipa med stjärten gör jag samtidigt som jag kniper med munnen, vilket ofta misstas för att jag är bajsnödig. Så är inte fallet, utan är helt enkelt en del av min "strama men korrekta hållning". Jag har också en fallenhet av att konsekvent använda mig av sk. "lidingö- i:n". detta är mest ett spel för gallerierna då jag inte vill avslöja att jag egentligen är född i Västerås och flyttade till Danderyd med mamma o pappa när jag började åttan. Kuriosa. Min första "egentliga" leksak är min porsche jag fick när jag tog studenten. Den är numera såld för att ha blivit ersatt med en överdimensionerad motorcykel som bara används till o från Sturehof. 
Vanliga fraser och uttryck jag använder är: "mulligt...mycket mulligt" (med sneda leenden).

Vem är jag 3.

Jag hade en ganska bra tonår med mkt uppmärksamhet och, dessvärre, en del könsjukdomar. Detta har inte avskräckt mig under följande år. Snarare tvärtom, jag har kopulerat så mycket att jag blivit gravid hela 3 ggr. med olika pappor dock. Jag tycker mycket om ciggaretter, gärna lightcigg, detta mest för att döva mitt dåliga samvete över att jag röker överhuvudtaget. Jag anser mig vara klok och beläst men har inte en susning om varför jag om och om igen faller för män på gränsen till fängelsekunder.  Mina intressen är baginboxvin med väninnan en trappa upp. Hon har också barn, med olika pappor. Vi har ju en del gemensamt. Andra intressen är resor, då främst "singelresor" med Silja Line där jag kan florera och utvecklas med andra i samma situation och där man öppet kan säga att: "Kukar e mums".
Vanliga fraser och uttryck jag använder är: " Det e så konstigt, han sa ju att han skulle ringa?"

Vem är jag 4.

Jag betraktar världen utifrån ett perspektiv baserat på en livslögn. Jag anser mig veta exakt vad och när en person vill något. Mina tidiga år bestod mest av deltagande i schackklubben (där jag för övrigt var ständig tvåa) och jag satt i elevrådet redan på mellanstadiet. Detta utvecklades senare till politisk engagemang där jag upptäckte att jag kunde få utlopp för min något udda men ack så härliga böjelse: bestämma över människor jag föraktar...  detta innefattar de personer som lurade mig i bastun i sjuan till att runka bulle, som jag fick äta upp.(*) Jag anser att villkorslös kapitulation av fattiga och hemlösa är en självklarhet och jag ser sällan människorna jag diskuterar, i mitt jobb. Jag är slipad och använder mig av retorik ämnad för "välutbildade", men anser mig fortfarande vara en "vän av folket". Mina barn går på privatskolor runt om i Sverige där de lär sig att "svaga individer" är de som tjänar mindre än 400000 kr/år och därmed icke bör ha tillräckliga sjukvårdsförsäkringar. Jag menar, kan man inte skaffa ett bättre jobb eller utbildning får man ju skylla sig själv. Jag stoltserar i media med svettpärlor i pannan och högt blodtryck. Jag åker aldrig kollektivt, detta är något "fult" i min krets och bör betraktas med samma avsky som socialförsäkringar. Vanliga onaniobjekt har på senare år blivit höjda a-kasseavgifter och lågavlönade undersköterskors lönespecifikationer.
Vanliga fraser och uttryck jag använder är: " Det kan jag tyvärr inte uttala mig om i nuläget."


(*) runka bulle innebär att ett samlat gäng grabbar, oftast i yngre tonåren, drar i struten i grupp. Den som "kommer" sist får helt sonika äta upp bullen som de andra redan "kommit" på. En inte alltför ovanlig och ganska osmaklig tillställning.

People people.
Nu ett glas vin.




så e det...