mackesblogg

Back in buisness bitches.


Har efter makalösa mängder öl o annat gott återvänt till Stockholm och dess introverta befolkning.
Min första kontakt med människor denna ljuva augustimorgon blev inte helt oväntat ett surt bemötande från spärrvakter...
Jag vet inte varför eller hur det kommer sig, men jag tror att de kompenserar sina hemmorojder i arslet med att vara dryga mot människor.
På jobbet blev det sedvanligt "hur-har-sommarlovet-varit-men-va-kul-o-se-dig-blabla." Efter 2000 kramar började jag bli less på skiten.
På frågan: "Hur e det?" svarar man nästan alltid: "Jo då. man hänger med" eller liknande. Skulle man svara: "Nä vet du, fan sommaren har varit riktigt pissig"...då skulle omgivningen bli väldigt illa till mods. Detta är en förlängning på folks "vanor". Man är van vid ett visst svar och frågar av ren jävla artighet, men vem fan bryr sig...egentligen?

O så alla som bara ser problem...o suckar..o pustar.
Byt jobb för fan.
Men värst är nog ändå alla "prettos" som GENAST ska sätta i gång med jargongen "Jag är målinriktad o nu jävlar ska jag visa hur man jobbar".
det slår aldrig fel...de har redan efter en timme på jobbet varit på expeditionen o kopierat papper, ändrat adresser, gnällt över schemat, ifrågasatt kaffeautomaten, förberett, flyttat pappershögar o all annan skit de kan komma på.
De har blivit "någon" genom sitt jobb. De identifierar sig enbart i/med sin proffession och låter inget avgöras genom slump.
Man ÄR sitt jobb...en enhetlig allians.

För övrigt var jag detta året, till min stora glädje, en av de brunaste på jobbet efter sommaren. Att sedan Karlskrona ligger på tredje plats i "soltoppen" detta året har så klart bidragit.

Jaja.
Bedrövad över vårt nya schema beslutade jag mig istället för att  ägna mig åt att gå runt o mingla på olika ställen. Ni vet, bara vara.
Efter 6 timmar tog jag pendeltåget hem och handlade mat...skittråkigt.
Jag har under sommaren  vant mig vid "gör-vad-du-vill-när-du-vill". Detta har givetvis gjort att min inställning till arbete är något sargad. Arbetsmoralen är inte vad den borde vara.

Jag avslutade sommaren med att se en konsert  med U2 på Ullevi med min son och bästa vänner. Har försökt summera detta besök med ett enda ord, men finner inget. Det var för bra helt enkelt.

Nu ska jag åter under hösten cyniskt granska min omgivning.
Jag vet, det låter bedrövligt....men efter en fantastisk sommar kan jag kosta på mig det...ju.





Efter U2 konserten beslutade MO o jag oss för att.....dansa Riverdance(?)...på Avenyn.





så e det...