mackesblogg

Jag vet inte riktigt...i dag har jag enorm hemlängtan till Karlskrona.

Hade märkliga drömmar om kärlek i natt. Inte bara flyktiga sådana, mer verkliga och på något sätt så starka att jag vaknade med en djävulsk ångest. För ovanlighetens skull känner jag mig i dag...

ensam... väldigt ensam..faktiskt..

Hur som helst. I går åkte jag in till Stockholm med JE, vi skulle ta en bärs på "Grappa".
En ganska populär afterworköldrickasemighörmigplats. Där trängdes företagsmän i kostym med kvinnor mitt i  karriären, båda utan karaktär...tyvärr.....suck.
Det är fan i mig ett mysterium hur makalöst dåligt självförtroende (många!!) innerstadsmänniskor har. Det GÅR inte att vara "vanlig"..det GÅÅÅR inte.

Man är så satans "stöpt" att det mest avvikande beteendet är, i fall någon har något så "tokigt" som en toppluva med tofs...ooooooohh wow. Att sedan resten av kläder, smycken, väskor, är designade av en påtänd fransman spelar inte så stor roll.  Faaast det e klart, det är ju lite på nu då da... att vara påtänd och "skapa"! 
Man ska alltså se ut som ALLA andra men ändå INTE...myyyyycket märkligt.

Man undviker "normalitetsbeteende" genom konstiga klädkreationer som någon ANNAN sagt att man ska ha..OAVSETT hur fånig man ser ut!? Man kompenserar KONSTANT det som fattas en i livet med yttre attribut och beställer in det mest konstiga ölet stället har...för det ska VARA så..!?
Man vill alltså inte kännas vid "normalitet" för rädslan av sin egen otillräcklighet..tragiskt och patetiskt.

Jag kan inte med alla ord jag känner, återskapa min känsla och förakt för detta beteende, genom skrivna tecken.



Bredvid vårt bord satt två tjejer varav den ena visade klyftan i arslet (jeansen hade åkt ner)...fantastiskt vackert.
JE brydde sig inte särdeles. O andra sidan har han ju varit i samma förhållande i sisådär 10 år..typ. Jag funderade en stund och sa att han e lite "bögig"...JE svarade ofattbart snabbt att min halsduk är "bögig"...det är den inte alls!
Möjligtvis lite för kort. Det är just det som gör att den påminner om en scarf..typ.
Men fortfarande är det en halsduk...faktiskt.
 
För den oinvigde innebär det inte att det är något som helst fel att vara homo. Det är liksom inte det att vara homo som själva ordet bögig handlar om i vårt/mitt sällskap. Men säger man det i rätt ögonblick i rätt sällskap så....skitsamma.
Det ÄR kul...

O andra sidan,  vem fan bryr sig.

Iallafallsåvadetsåhärdåda.
 
På väg hem köpte jag en kebab hos favvolibanesen i Rotan. Utanför står en full kille o tigger pengar.
Jag, i mitt tillstånd, ger honom en tia och går in. När jag kommer ut ser jag förvånat hur han står o dansar!!
Jag stannar upp en stund och fascineras över denna lustiga människa.
Då hör jag honom plötsligt säga: "räcker det nu o store krigargud?".....?
Han går ner på knä och jag inser att jag trots mina egna brister är ganska normal själv.

På mitt jobb bygger man en liten men fin(?) förskola 50m utanför vårt klassrum. I torsdags hade man lagt klart taket och således fixade deras chef en taklagsfest.
Våra ungdomar frågade vad detta betyder och vi svarar: "man har en fest för att taket ligger på och så hänger man upp en krans. Om deras chef inte betalat en fest hade killarna i stället hängt upp en docka av honom...typ".
 
Med detta i färskt minne går vi sedan till idrotten där en av mina killar ska förklara det han nyss lärt sig. Till saken hör att han inte varit i Sverige särdeles länge. Språket är i bland lite.....ja..va fan. Han gestikulerar ivrigt och berättar om det som skett lektionen innan. En annan kille från den andra klassen frågar vad han menar och vad festen heter..liksom? Han svarar fullständigt, totalt ogenerat som det vore den mest naturliga sak i världen:
 

"taskslaskfett..."

HAHAHAHAHAHAHAHAHA....underbart.

Naaaaj. Nu ska Macke gå o tippa.




så e det...