mackesblogg

Full.....

Nä..fy fan...nu e jag jävligt trött på korkade människor som "gnyr" och förställer sin personlighet för att passa in...man bedrar sin egen intelligens och ser inget annat än sig själv.

fuck you all...

Min bitterhet o cynism finner inga gränser denna torsdag.... Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag-fokus.
I min linda föder jag din innersta tanke och spyr på din självömkan...

Jag har denna dag sett människor ur perspektiv som gör mig både vemodig och andlös. Sargade själar söker tröst i det förgågna och insikten i att man är den mest ensamma på jorden är jävligt påtaglig. 
DU ursäktar dig, harklar dig o går vidare.

Förändring av sitt egenvärde görs med bedrägerier så som: " Men i morgon blir det nog bättre. För det måste det ju bli...väl?"
Insikten i hur svårt det är gör att de flesta faller om och om igen...o igen....o igen. 
DU ursäktar dig, harklar dig o går vidare.

På Paddys pub i Sollentuna satt jag i kväll med ett par av mina bästa jobbarkompisar när jag, plötsligt, slogs av tanken att människan allt för ofta ser sig själv utifrån sitt bästa..oavsett hur fel man har....?

Självbedrägeriernas okrönte konung steg ombord på skutan och visade sin bästa backslick med tillhörande Lidingöbrytning. Jag bajsar på din Pradakeps.
Han drog en repa runt baren innan han landade vid bardisken o beställde en GT. Efter stort besvär putade han sedan med munnen och tycktes försvinna in i ett rus av jag jag jag jag jag jag jag jag jag-fokus.

Bartendern på Paddys var en skitsnygg tjej runt 25. Hon log hela tiden mot allt o alla. Lite ovanligt i dessa tider..typ.
På tåget hem möttes jag återigen av leende människor. Det lustiga var...är...att jag denna dag skiter fullständigt i hur mycket du ler. Jag orkar inte bry mig...helt enkelt. Kanske har jag kommit till det stadiet då cynismen fått ett fast grepp om...allt?
Det var länge sedan jag kände ett sådant vemod. Jag fylldes av obekväma sanningar om mina egna tillkortakommanden.
DU ursäktar dig, harklar dig o går vidare.

På perrongen i Rotebro stod en man med skitiga kläder och en trasig plastpåse.
Hans blick var trött. Mycket trött.
Han stod där... bland många människor.. fullständigt osynlig trots sin uppenbara misär. Doften av skit var obehaglig.
Ingen syntes bry sig. 
Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag-fokus.
DU ursäktar dig, harklar dig o går vidare.

fuck you all....

"Du vet felen men avfärdar dem...du orkar inte..."

JAG ursäktar mig, harklar mig o går vidare...
 
Tll min stora förtjusning bröts denna negativa förtrollning av att min bästa vän MO ringer o berättar att det kanske reder upp sig med biljetterna till U2 i juli.





så e det...