mackesblogg

Snart är det sommarlov...ju.

När jag var 12 år fick jag veta att de jag bodde hos (lååååång historia) fått mig inskriven till ett sommarläger med idrottsinriktning.
Jag blev både snopen och lite "pirrig"....shit, tänk va... att få spela fotboll i tre hela veckor. O andra roliga aktiviteter.
När jag efter 14 mils åkande bak i en gammal SAAB-99, fick se lägret blev jag ännu mer begeistrad. Stora röda baracker, o fullt med brudar....överallt.
Jag hade tidigare under sommaren fått ett brev där det stod att jag skulle ta med " vita shorts, vita skor o strumpor.
Sagt o gjort.

När jag klev ur bilen kom det fram en kille runt 17-18 (ledare) och gav mig en T-shirt med en text.
" Hällevikslägret"
Under texten fanns en annan mindre text:
"bombriade bombriade bom".

?

Föga anade jag vad detta betydde eller skulle komma att leda till.

Jag lade ganska snabbt märke till att de flesta som var där, såg ut att vara intresserade av allt annat än fotboll. Klädstil, frisyrer...ja det mesta skvallrade om något annat...ogripbart.
Jag knallade i väg till min barack där jag skulle tillbringa de närmsta tre veckorna tillsammans med sisådär 30 andra unga killar i samma ålder.
Efter en dryg timme var det samling utanför barackerna på en stor gårdsplan. En gammal stofil presenterade sig och välkomnade oss alla till 1984 års........



                                                          ...........gymnastikläger..................???



Jag fattade ingenting.

12 år gammal stod jag alltså med rufsigt blont hår på en grusplan...med 300 andra ungdomar...iförd för stora vita shorts..med vita strumpor o skor...

"Bombriade bombriade bom" visade sig för övrigt vara en...typ....lägersång.
Långsamt gick det upp för mig, att detta absolut inte ett jävla dugg skulle handla om bollsporter.
Nä,  i stället fick jag med stor vånda lära mig rytmisk dans, gymnastiska övningar, ligga i "formation" och bilda ord sett uppifrån samt hur man runkar i en plint.

"plintrunket" var från allra första början en vadslagning där ett gäng grabbar (i desperation och tristess) kom på nya sätt att utmana varandra till de yttersta gränserna.
Hurtig o kaxig antog jag utmaningen och kastade mig in i en plint.
Vad vi inte visste var, att en av de äldre lägerledarna sett oss "smyga" nere vid fotbollsplanen. (ja, de hade en sådan).
Han, med min totala förvåning, öppnade plintlocket och frågade vad fan jag höll på med.
Jag hade inga svar.
Där satt jag utlämnad med shortsen nerdragna till knäna med snoppish i handen och såg förmodligen makalöst fånig ut. Skamsen fick jag istället följa med upp för en förklaring till lägrets "president".
"Presidenten" tittade allvarligt på mig och förklarade att: "sådant dära..det gör man inte i plintar".

Totalt bortgjord och med svettig panna mötte jag senare under dagen mina nyfunna vänner och gjorde allt för att spela cool inför denna enormt prekära situation..
Gick väl inte så värst bra...för övrigt.

Andra "trevliga" saker vi fick göra var "obligatoriskt bad i havet". Till saken hör, att lägret ligger/låg vid den yttersta delen av en halvöformad kommun, vilket gjorde att vattentemperaturen sällan översteg 14 grader. 12 år stod man som ett benrangel med kritvita ben och frös så tänderna skallrade. Man skulle vara "frisk o sund", vilket själva lägret gick ut på.
Bäst på lägret (?) var när vi ÄNTLIGEN fick spela fotboll. Vi hade t.o.m en turnering i slutet på lägret. Då hade man omsorgsfullt valt ut lag så att "the best of the best" skulle hamna i samma lag. Detta hjälpte för övrigt inte ett skit ändå...

I barackerna hade vi spindlar och insekter....o en kille med astma. Han hade en inhalator med sig vart vi än gick. Och glasögon.
Micke, min sängkamrat ovanför mig var en stor kille. Han vägde runt 80 kg och gillade 88:an. Glassen alltså. Micke åt cirka 5 sådana om dagen.
Han hade en oändlig summa pengar med sig och satte i system att låna ut mot ränta. Micke var ganska stark också, vilket gjorde att om man mot all förmodan inte betalade fick man någon form av straff.
Oftast fick man bädda hans säng. I bland var Micke på dåligt humör, o fes oss andra i ansiktet.


Sedan var det dags för "lägerdisco"!!

Under de första två veckorna hade jag noga sett ut lägrets snyggaste tjejer. Med deodorant under armarna och mintgrön fluga stod jag sedan i ett hörn med en godispåse i handen tillsammans med de andra grabbarna o försökte komma på ett sätt att få dansa "tryckare" med dessa vackra tjejer. Det slutade med att jag dansade med Tjock-Eva. Tjock-Eva hade tandställning och luktade ostbågar...o armsvett.
Men, gentleman som man var så gick man hela vägen o hånglade ändå. Senare på kvällen mötte jag Petra. Petra var söt och luktade viol. Vi dansade till "I wanna know what love is" och jag fick pussas hur mycket jag ville. När discot var slut skulle man gå o lägga sig i respektive barack.
Skitsnack.
Petra o jag bestämde oss för att smyga ut o träffas bakom "matsalen".
Jag väntade i en halvtimme som vi bestämt o sa till de andra att jag skulle på toa. I stället gick jag alltså mot matsalen där Petra skulle stå o vänta.
Petra var inte där.

I mörkret utan ficklampa fick jag en briljant idé...jag skulle knalla bort till hennes barack o kolla om det hänt något. Jag smög till baksidan, fortfarande utan ficklampa, och insåg att om jag skulle ha en chans att komma nära var jag tvungen att hoppa över ett dike för att nå ett fönster o kunna kika in. Jag tog ett jätteskutt och vaknade 30 sekunder senare med benen ståendes i en ENORM samling brännässlor..... Jag sa inte ett ljud o med tårarna rullande nerför kinderna blev jag plötsligt föremål för ett starkt ljusken...en halogenficklampa var riktad mot mig och där stod samma kille som några dagar tidigare hittat mig i plinten......!!
Återigen fick jag gå till "presidenten". Med enorma smärtor av brännässlorna, snorig näsa och nedslagen blick stod jag tre minuter senare framför honom:
"jaha unge herr Bergström....sådant dära...är ju inte bra".

Dagen efter satt jag med rödflammiga ben och åt frukost i matsalen när Petra kom fram och bad om ursäkt för att hon inte dök upp. Hon hade somnat...
Jag sa inget om händelsen under natten utan bestämde mig för att aaaldrig mer göra mig så stort besvär för en kvinna igen...


...jo tjenare..!




så e det.