Smiska mig...
Veckans ord: Flänsplugg.
Lite snuskigt och kinky. Fast egentligen inte alls.
Nyfiken?
Googla.
Jag har funderat lite på normer, igen.
Främst uppförandenormer. Hur vi BÖR uppföra oss alt.säga i sällskap. Jag uppför mig på ett sätt med vänner o ett annat med elever, ett tredje med arbetskompisar.
Vilken jävla bluff.
Jag försöker ge ungarna goda råd om hur de bör betrakta världen samtidigt som jag definitivt inte alltid själv följer dessa råd.
Jag bombar dem med råd och förmaningar som jag alltså inte ens själv står upp för. Vi har normer för att skapa balans i våra samhällsengagemang och för att det ska ”funka”.
Vi målar bilder i sand….
Jag säger åt ungarna att ta av sig kepsarna i matsalen fast jag egentligen skiter fullständigt i den ”regeln”. En regel uppsatt av lärare som examinerades runt 1965. Det ”ska vara så” för ”det har alltid varit så”. Det betraktas alltså som ofint att sitta med kepsen på sig och äta. Keps är MER än en huvudbonad i dag, det är ett attribut, samma värde som en scarfs eller ett halsband. Man identifierar sig med kepsen. Den är en del av ens image.
Ett exempel på uppförande är att vara vänlig mot allt och alla trots att vi inte gillar dem eller det de gör…vad det nu än må vara.
Som de här ”frireligiösa” från en känd organisation som står en till två ggr i veckan vid pendeln och (utan ord förvisso) vill frälsa mig klockan 07.15 en regning novembermorgon. Jag vill inte det. Jag skulle vilja gå fram o förklara att frälsning, det bör främst tillämpas mot de som verkligen gått vilse, högerpopulister, Maud Olofsson o annat pack.
Men de står där..de fromma och vänliga. Ler och vill inget ont. Men varför, varför känner jag ändå olust?
Jag skulle vilja sätta mig på tåget o pilla näsan klart synligt o kleta av snorkråkan på sätet. Jag skulle låta konstigt o harkla mig hela vägen till Märsta. Jag skulle fisa högt o ljudligt o sjunga du gamla du fria med en metro innanför brallan som en enorm balle. Bara för att väcka någon..vem som helst. Få någon att reagera o fråga varför jag gör som jag gör i stället för att som ”brukligt” titta åt ett annat håll o antingen fnissa eller skaka på huvudet. Bryta normen helt enkelt.
Men jag gör det inte…ju. Jag lever i symbios med normen om normalitetsbegreppet och slukar varje skrift om beteendevetenskap som om det vore Staropramen en varm sommarkväll. I min iver att ”förstå” har jag nog gått vilse och blivit rövknullad av medias enorma styrka att påverka samt omgivningens strama hållning till förändring.
Horisontalläge och whiskey kan få vem som helst att se klart. Ibland.
Manliga och kvinnliga normer!!
Kvinnor är märkliga och konstruktiva i sällskap med män. Kvinnor i sällskap med andra kvinnor är opålitliga då varje uns av självförakt kommer av deras dåliga själförtroende och misstänksamhet mot samma kön i nästan samtliga sammanhang. Kvinnor vill se logik. Män vill se resultat.
Exempel: Mannen vill knulla efter uppvaktning av Kvinnan. Kvinnan vill veta varför Mannen vill knulla just henne.
Ur ett visst genusperspektiv beskrivs ofta kvinnan som om hon är missförstådd av mannen…always. Kvinnor tillskriver andra kvinnor dessa egenskaper, det gör inte männen! Fast männen får oftast ta ansvaret för kvinnors dåliga självkänsla. Ofta skyller man på att det är män som är i maktpositioner, som styr massmedia samt estetiken runt en kvinnas utseende, som är den som bör anklagas och är ansvarig.
Skitsnack.
Den kvinna som hävdar det, är helt enkelt undergiven både män o kvinnor. Det är ett förenklat sätt att komma undan sitt eget ansvar.Dessutom strävar båda könen efter att behaga det andra könet. Cirkeln är sluten.
Man kan inte hävda att männen bär ansvar för kvinnors maniska rädsla för ålder, utseende och duglighet. Kvinna vs Kvinna är roten. Inte Kvinna vs Man! Och lika självklart gäller detta Man vs Man…!
Sammanfattningsvis kan man skönja en sanning bakom uppförandenormer: Sticker du ut för mycket, betraktas du som ett fall av en misslyckad genuppsättning, högfärdig och dryg. Sticker du ut för lite, betraktas du som en korkad, svag individ.
Vad som passar dig bäst avgör bara du själv. I mitt eget fall har jag bara en sak att säga:
Viva la hooters.
så e det...
