mackesblogg

Efter bara två dagar på jobbet drabbades jag av den klassiska sommarförkylningen...eller som MO beskrev det: "Inte konstigt när han inte druckit alkohol på 2 dagar"..
Njae, inte så.
Men alla de jävla äckliga människor som inte kan ge faan i att snyta sig i händerna och sedan ta i varenda fysisk sak på pendeltågen, anser jag är de som givit mig denna förkylning.

Veckans utmaning har varit att INTE bli förbannad på alla människors politiska ställningstaganden. Arga MUF:are som vid 19 års ålder redan bestämt sig för att pengar ger lycka så länge man har dem själv.
Andra kuligheter är att min tjänst, efter 4 ÅR, äntligen kommit tillbaka på rimlig nivå..90% med en löneförhöjning. Och ja kära okunniga nyexade kth-studenter, i Sverige finns det yrken som bara KAN erbjuda tjänster på 90% och dessutom KAN man trivas med dessa yrken trots den något knappa lönen.

I affären idag stod det en äldre dam framför mig och skulle lägga upp sina varor på rullbandet (?). Hon tog god tid på sig och jag var varm, svettig och fullproppad med ipren och alvedon, vilket resulterade i jättejättedålig mage. Jag ville alltså hem fortast möjligt och, så att säga, lätta på trycket.
Häpp!

Damen ifråga hade inte, tror jag, tvättat sig på länge. Hon luktade...ja..majonäs.
Min känsliga näsa och kvackmagade alter ego gjorde då en tvärvändning i kön och "låtsades" ha glömt något att lägga i varukorgen. Alltså, jag är så patetisk att jag hellre än att stå där o lukta på odörer från illa tvättade människor, låtsas ha glömt nån vara och vänder på klacken och går tillbaka in i affären! Innan jag tar detta beslut säger jag ganska svenskt och ursäktande: Nämen..va fasiken. Nu GLÖÖÖMDE jag ju det viktigaste. Ler åt tjejen bakom mig, ursäktar mig och piper i väg.

Nu kan man tro att denna manöver var fiffig och genomtänkt..eller hur.
Inte alls.

När jag går tillbaka till kön med min fiktiva vara, ser jag att kön blivit mer än dubbelt så lång... och personen framför mig är en tvåbarnsmamma med barn som absolut definitivt har bestämt sig för: GLASS.
Det har inte mamma...

I 13 minuter står jag sedan bakom denna ömma moder och hennes barn och lyssnar på viljornas kamp blandat med snor, gråt och en totalt skitförbannad morsa i mysbrallor och en billig parfym blandat med ljuvlig doft av rök o fimp.

Under kvällen har jag frossat i chili con carne. Hur det kommer låta i morgon i den mörka nedre regionen som bara överskuggas av Mordor i sagan om ringen, kan jag bara gissa.
Kanske ska ge igen på de äckliga smitthärdarna i pendeltågsvagnen i morgon och låta dem ta del av min "kärleksbetygelse, över denna läckra rätt som ju chili faktiskt är...




så e det...