genväg...
När slutar man ta genvägar?
Ni vet…man kliver av bussen o tittar ner för grässlänten mot gångvägen som leder dit man ska. Ett par meter bort har man byggt en trappa ner till samma gångväg. Efter noga övervägande beslutar man sig för att ta trappan. I exakt denna sekund, i detta ögonblick har man också ingått ett tyst avtal med ”Ålderstrollet”! ”Ålderstrollet” kommer från denna dag bestämma samtliga dina beslut gällande risker och framförhållning.
Dont look back, no retreat no surrender maddafakka…
Handflatorna vilar tungt mot handfatet och du försöker kisa för att se personen i spegeln. Personen i spegeln som nu reflekteras av badrumsljuset och år av misslyckanden, framgångar och dåliga knull. Du tänker att: ”Man kanske skulle byta jobb? Eller flytta? Någonting….eller? Fast du vet ju trots allt, den enda förändring du är kapabel till är att kanske kanske möblera om i vardagsrummet.
För det var ju så, att du egentligen hade bestämt dig för vad du skulle ”göra” och ”bli”. Nu står du framför spegeln och låter fingrarna sakta släta ut huden på dina kinder. En grimas och en suck. Badrumsgolvet är kallt under dina fötter och dina NYA handdukar hänger prydligt på handduksräcket (vem fan uppfann detta?), de gamla ligger på golvet i en hög bredvid tvättkorgen…precis som ditt sargade ego.
Vad hände?
När hände det?
I morse mötte du som vanligt samma spöklika lämmeltåg av människor på väg någonstans. Man ska till jobbet. Man ska försörja sig. Man ska utvecklas. Man ska utveckla andra. Man ska tjäna pengar. Man ska spendera pengar. Som en jävla boskapshjord. Samma visa på väg hem på eftermiddagen. Hemma byter man om. Det gör man alltid, då tar man på sig sin ”ledighetsskrud” och frotterar sig med människor via TV. För så har man alltid gjort.
Det ska vara en riktig post!!
Nä..känns konstigt.
Människan i spegeln framför dig följer minsta rörelse och till slut ger du upp. Som ett jävla mantra imiterar du dina rörelser. Varje andetag omsluter dig och ansträngningen påminner om ångest. Eller är det kanske rädsla? I så fall, för vad?
Ruttnande ideal från förr har ersatts av påklistrade leenden och nog känner du väl att du vill skrika rakt ut? Bara lite? Låta alla få veta vad du egentligen tycker. Eller är du nöjd? Har du stannat av och som vännerna säger, insett att ”this is it”…? Det märkliga är att du gnäller som mest när du har det som minst jobbigt…paradoxalt nog! De som lider mest är de som gnäller minst.
Fan…..har inte påsarna under ögonen blivit större än sist? Och deodoranten håller på att ta slut…suck…
Armsvett?
Jävla evolution.
Du har nog inte så många genvägar kvar. Tror jag…
I kväll ska jag tillsammans med 1 miljon andra titta på ”Talang”.
Eller hur!!
I Like bli omhuldad av cosy programhosts som talar om what I need to gilla.
I alla fall när jag är full.
Blir nog spegeln i morrn igen.
så e det...
